Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 224
Originalsida 224
Originalsida 224
Originalsida 225
224–225

Sida 224

Kapitel 8

I en liten bugt söder om udden låg ännu någon is, på hvilken en mängd sälar hade sitt tillhåll i solskenet.

Emedan man för isens skull icke kunde segla norrut, såsom ämnadt var, låg fartyget qvar der ända till den 17 Juli på morgonen då Chydenii parti åter anlände ombord. Vinden var hela tiden på sydostlig kant ända till den 16 på eftermiddagen, då den blef vestlig, så stillt, derpå N.W. och sedan åter stillt till den 17 på eftermiddagen. Om sin färd berättar Chydenius:

»Sedan min utrustning genom Lilliehööks försorg blifvit gjord på bästa vis, och sakerna blifvit af mitt manskap nedförda i båten, tog jag ett hjertligt afsked från fartyget och styrde för god förlig vind norrut i afsigt att först besöka landet vid Shoal Point, och der, allt efter isens läge, besluta hvilken väg vidare skulle följas. Det gick ganska bra framåt, och på mindre än tvenne timmar hade vi hunnit nära det första målet, men ett bredt band af stor packis hade lagt sig närmast den sydvestra kusten, och den dyning, hvaraf vi redan en tid haft känning, bådade än starkare blåst och försvårade redan nu infarten mellan de första isstyckena. Jag ansåg det då vara bättre att gå omkring udden och söka land i lä, der isen efter all sannolikhet borde vara försvunnen, och tog derföre vestlig kurs. Båten seglade icke illa bidevind, ehuru dess utseende ej lät ana något sådant. Vi sågo ett fartyg i norr och betraktade med nöje en hop hvalrossar, som några alnar från oss än reste sig upp i vattnet flåsande och bölande, än åter försvunno, allt under det de följde vår lilla rödmålade båt, hvilken tycktes ådraga sig deras synnerliga uppmärksamhet.

Källa: Project Runeberg ·