Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 242
Originalsida 242
Originalsida 242
Originalsida 243
242–243

Sida 242

Kapitel 8

24 Augusti söka en ankarplats i Lomme Bay, för att der invänta den återvändande geografiska expeditionen. Skulle isens drift eller andra oförutsedda omständigheter göra det nödvändigt, borde fartyget från följande ställen efter ordning invänta båtexpeditionens återkomst: vid Ryssöarne, mynningen af Wijde Bay, Red Bay, Norsk-öarne och Kobbe Bay. Uteblefve båtexpeditionen så länge, att skonaren genom ett för långvarigt uppehåll på norra kusten skulle löpa fara att utsättas för en öfvervintring, skulle han småningom segla till Spetsbergens mera sydliga hamnar och derpå till Norge. För öfrigt hade han att vidtaga de i den föregående instruktionen angifna åtgärder rörande vetenskapliga arbeten, rapporters nedläggande, utsättande af proviantförråd m. m.

Lilliehöök, Malmgren och Chydenius jemte en man följde de afresande i den norska snipan. Fångstbåten, som skulle gå på jagt till samma vik, bogserade först den danska jernbåten, hvari den proviant och de saker voro stufvade, som skulle komma att tillhöra depoten. Hela tåget, fyra båtar med sexton man, styrde rakt på vestra udden af norra stranden af Brandewijne Bay. »Då vi kommo närmare viken, sågo vi, att en stor del af isen försvunnit, och att den, som fanns qvar, till större delen redan var splittrad. Norrut hade packisen nästan alldeles dragit sig undan för den sista stormen. Kl. 12 nådde vi midten af vikens mynning, snipan tog jernbåten på släp, fångstbåten gick på jagt och återkom med tvenne sälar och en hvalross. Med nordostlig vind började nu en stark tjocka att utbreda sig, och under det vi rodde genom viken tilltog hon alltmer. Slutligen blef hon så tät, att hvarje tecken till land

Källa: Project Runeberg ·