Sida 264
Kapitel 9
motström att en stund lägga till vid Cap Wrede, för att invänta ändring i dess riktning. Liksom de öfriga emot norr utskjutande uddarne af Nordostlandet upptages äfven Cap Wrede af praktfulla, höga, brantstupande fjell, hvilkas nedra del består af en fin svart skiffer. En smal landremsa, som sträcker sig emellan fjällets fot och hafvet, är bildad af flisor af ofvannämnda, genom vatten och frost söndersplittrade skiffer, och från detta smala lågland höjer sig en mycket hög, isolerad, alldeles svart skifferklippa, hvilkens yttre konturer i en viss riktning på afstånd förete en märkvärdig likhet med den första Napoleonsbilden på Vendôme-kolonnen. Denna ofantliga klippstaty, det af simmande isberg betäckta hafvet vid dess fot, de höga fjellen och inlands-isens snöhvita fält i bakgrunden förena sig här att dana en af de mest storartade utsigter, som Spetsbergen har att uppvisa.
Efter ett par timmars förlopp hade strömmen ändrat sig och flöt nu med samma våldsamhet åt vester som förut åt öster. Vi sköto ut vår båt och nådde, gynnade af strömmen, efter en jemförelsevis kort rodd norra stranden af Scoresbys ö, der vi lågo öfver natten. Om morgonen följande dag funno vi ett litet färskvatten öfverdraget med tunn, nybildad is, som äfven betäckte den spegellugna hafsytan. Vi fortsatte rodden och landstego för ett ögonblick på en gneisudde för att göra några observationer, hvarefter vi mellan temligen fördelad skruf-is och små fält af slät is styrde mot Castréns öar. Isfälten lågo mestadels två till tre fot, en sjette-del af deras verkliga tjocklek, öfver vattnet, under det den upptornade isen med sina vilda former höjde sig ända till tjugu fot omkring oss. På
Källa: Project Runeberg ·