Sida 265
Kapitel 9
eftermiddagen hade vi stillt, hvarunder en isskorpa bildade sig emellan drif-isen och ej obetydligt försvårade rodden. Härtill uppstod mot aftonen så stark tjocka, att vi först på några hundra alnars afstånd fingo sigte på det inemot tusen fot höga landet.
Vi togo vårt rastställe vid dessa öar. Det regnade nästan hela natten och följande förmiddag, men vårt tunna tält höll alldeles tätt. Först middagstiden kunde vi resa vidare. Under en likadan dimma som föregående dagen klarerades Nordcap, och vi lemnade nu nordkusten, seglade åter förbi Bird Bay och Beverly Bay och först temligen sent om aftonen kommo vi till Depot-udden. Vid den här nedlagda jernbåten lade vi upp en släde, som vi fört med oss, en bleckkanister med 43 skålpund pemmikan, samt några dragtåg. Vi fingo åter dåligt väder, så att vi först sent den 18 kunde resa vidare. I förmodan att ett sund skulle löpa från södra delen af Brandewijne Bay till Ryss-öarne, rodde vi först in till det inre af den stora, numera isfria bugten. Intet sund träffades, utan endast en temligen djup fjord, som för en öfvervintring säkerligen erbjuder god vinterhamn. Vi lågo öfver natten vid bugtens sydöstra strand, och följande dagen, den 19, rodde vi åter ut ur bugten, och lade till för några timmar på midten af hennes södra strand för att göra en ortbestämning. Bergen, som här begränsa inloppet, voro nu till stor del fria från snö och is, men mot norra sidan låg ett temligen mägtigt is- och snölager, som sannolikt blir qvarliggande året om. Vi träffade skepparen Rosendahl från Hammerfest och fingo af honom några kärkomna och lugnande underrättelser om Aeolus.
Källa: Project Runeberg ·