Sida 345
Kapitel 12
stupade än åt ena, än åt andra hållet. Denna egendomliga anordning faller redan på långt håll i ögonen, då man från sjösidan får Grey Hooks-fjellet i sigte.
På återvägen landade partiet utanför udden vid en liten låg holme, bildad af grus och rullsten, der några par ejdrar och tärnor häckade, och efter sex timmars frånvaro återkom det till Magdalena, som för den bortdöende vinden ej hunnit långt.
Vi fingo nu göra bekantskap med den tålamodspröfvande seglingen i polartrakternas vindstilla. Än råder fullständig stiltje, än komma svaga vindfläktar den ena timmen från söder, den andra från norr, kompassen rund, och är dertill kustströmmen emot, sackar fartyget långa stunder akterut, alltjemt stampande för den starka dyningen från hafvet. Hittills hade vi ej mer än två dagar haft att skaffa med regn eller snö. Luften hade mestadels varit klar, men efter det vi passerat Grey Hook och åter kommit in i blått vatten, mötte oss kulen luft och regndusk, som denna årstid är rådande på vestra Spetsbergen.
Hela natten till den 20 drefvo vi utanför Red Bay och hela dagen gick till ända, innan vi för de svaga vindkasten hunno höjden af Norsk-öarne.
Att på något sätt begagna den tid, som genom denna segling gick oss ur händerna, utsattes båt, och Blomstrand, Smitt och Dunér gingo i land under foten af ett högt granitfjell, som norrut tillstöter den under namnet Vlate Hock bekanta bergsudde, hvilken åt vester begränsar mynningen till Red Bay.
»Vi hade här förstagången tillfälle att lära känna ett verkligt alkfjell med dess myriader af kolonivis häckande
Källa: Project Runeberg ·