Sida 348
Kapitel 12
förra en half fot, den senare fotshög, och Ranunculus sulphureus blef ännu högre. Sådan är alltid vextligheten på dessa fogelberg, af hvilka man i allmänhet kan urskilja tre slag, allt efter de fogelfamiljer, som häcka der i öfvervägande antal. Hafhästarnes kolonier lemnas vanligen ensamma på sina stinkande fjell; måsarne välja sina klippor; alkor, teistar och rotges, som ligga i fejd med måsarne, bebo sina berg, och endast spridda par af den ena kolonien trifvas med den andra, men ejdern och tärnan söka nästan alltid låglända öar.
Dunér besteg höjden af bergsudden, uppför den snöbetäckta sluttningen mellan fjellen, der utsigten var praktfull, isynnerhet öfver Fair Haven och dess på alla sidor af klippöar och fjell omslutna vatten. Efter slutade botaniska och geognostiska undersökningar styrde vi mot yttre Norsk-ön och inväntade Magdalena, som framemot natten sent omsider erhållit tillräcklig vind för att kryssa sig upp i sundet mellan båda Norsköarne, der ankaret fälldes vid midnatt.»
RENJAGT.
Källa: Project Runeberg ·