Sida 347
Kapitel 12
från och till hafvet, och för att den sist ankommande skall få hvila, måste alltid någon bland de sittande lemna sitt rum. På de lägre och tillgängligare afsatserna hafva spridda flockar af teistar sina boningar, och rotges eller sjökungen, denna högnordiska, vackra simfogel, ej större än en liten ankunge, gör allt som oftast sina utflygter i skockar af tjugu till tretio stycken. Likt tornsvalan kastar den sig med skarp flygt i en båge nedåt under ett gällt skri, hvari då och då blandar sig ett gnäggande läte. I en lodrät remna har en liten skara kryckjor, Larus tridactylus, sin koloni. Hafhästar, dessa fogelfjellens fridstörare, äro ute på plundring; knappt har en kryckja lemnat sitt bo obevakadt, förr än han passar på tillfället och gör hemgång. Nu följer en blodig strid, som ofta slutar så att röfvaren släpas ut och, under larmande skri, med vingslag drifves på flykten. Öfverst på de fristående klippkanterna har stormåsen lagt sitt väldiga näste, som den ena af makarna bevakar, under det den andra kretsar omkring i branterna; snart blir han varse åskådaren, gör under hesa rop några slag omkring honom och sätter sig på närmaste spets, liksom för att bevaka hans rörelser, eller man ser honom långa stunder på de högsta kammarne af klippbranten fredligt dela rum med alkorna, ehuru utan fråga en af deras värsta fiender, och plundrare af deras bon.
Vi blefvo här angenämt öfverraskade af den yppiga vegetationen, som närheten af fogelberget framkallat, mellan de väldiga stenar och klippblock, hvilka intogo sluttningarne mot sjön. Cochlearian och Syregräset, Oxyria digyna, båda förträffliga grönsaker för köket i högnorden, vexte här bredbladiga och frodiga, den
Källa: Project Runeberg ·