Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 351
Originalsida 351
Originalsida 350
Originalsida 351
350–351

Sida 351

Kapitel 13

duntägten till hufvudsak. Så utrustade på 1830-talet ett par fiskare från Nordlanden en dunexpedition, egen i sitt slag, ty deras fartyg var en liten däckad båt, kallad åttring, med hvilken bräckliga farkost Ishafvet genomseglades, Spetsbergen gästades, och båtens hela rum fylldes med dun, hvarefter de lyckligen återvände hem. Beräknas värdet af hvarje skålpund dun till tio riksdaler, var deras möda väl betalad. Det är äfven numera ganska sällsynt att om höstarne träffa några större flockar af ungfogel. Så minskas ejdern på Spetsbergen år från år, och den tid är ej långt borta, då af denna sköna fogel, som skattat så mycket till egennyttan och lyxen, endast enstaka individer finnas qvar, för att med månget annat djurslägte, som delat samma öde, varnande vittna om menniskornas vinningslystnad.

I det branta stenraset på samma ö hade talrika rotges och teistar sina bon med längesedan kläckta ungar, och på de högsta tinnarne satt stormåsen med sin familj redan utanför sitt näste. Som bevis på dessa roffoglars glupskhet må anföras, att en af ungarne, som fallit för våra skott, befanns hafva blifvit nyligen matad med en hel och dunklädd ejderunge.

Här sågo vi för första gången gröna mattor af mossa, polarpil och gräs, Aira alpina och Festuca hirsuta, bland hvilka Wahlbergella apetala och Potentilla emarginata frodades i spridda stånd.

Den 21 Juli företogo Blomstrand och Dunér, åtföljda af styrman Mack och en man, en båtexkursion, till hvilken de medtogo proviant för åtta dagar, med öfverenskommelse att vara fartyget till mötes i Magda-lena Bay. »För en svag nordostlig bris styrdes kosan

Källa: Project Runeberg ·