Tillbaka Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 31
Originalsida 31
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 31

Kapitel 2

omvexling, synes deraf, att Keilhau erhöll 28 olika arter högre vexter och af kryptogamer 23 arter.

Bland större vattendrag, som finnas på ön, är Engelsk-elfven, så kallad efter en vid dess mynning begrafven engelsman. Helt nära detta ställe komma tvenne stenkolslager ut i dagen mellan de öfriga vid kusten afbrutna bergarterna, och äfven på ett annat ställe på östra kusten, vid den så kallade Stenkolsbugten, finnas fyra stenkolslager, hvilka ligga på lika afstånd öfver hvarandra. Utom denna bergart, en qvarlefva från ett lyckligare klimat i dessa trakter, nämnas såsom hufvudsakligast förekommande lerskiffer, sand- och kalksten, innehållande petrefikater, och äfven blymalmer skola i ringa mängd kunna spåras på ön .

Menniskornas begär efter vinning har skänkt denna lilla ö en historia. Hon upptäcktes d. 8 Juni 1596 af den frejdade holländske navigatören Barentz på hans tredje och sista resa, från hvilken han sjelf icke mer skulle återvända, utan finna sin graf på Novaja-Semljas ogästvänliga kust. Med hela sin expedition uppehöll han sig på Beeren Eiland under tre dagar. På land gjordes intet annat byte än en stor mängd fogelägg; men i sjön dödades en björn om tolf fots längd, hvilken händelse gaf anledning till det namn, ön ännu bär, Beeren Eiland eller Björnön.

Källa: Project Runeberg ·