Sida 369
Kapitel 13
I sammanhang härmed torde vara skäl att meddela några anmärkningar rörande den företrädesvis i granitregionen allmänt förekommande fjellform, som förut i korthet betecknats såsom kettilformen, eller då en isolerad större bergmassa visar sig till det inre skäligt urgröpt, med de omgifvande skarpa fjellväggarne cirkelformigt grupperade deromkring, vanligen endast åt ena sidan lemnande en öppning för utloppet af den i urhålkningar hopade isen. Vid flygtigt påseende måste dylika bergformer ovilkorligen erinra om en kraterbildning, och stöd tyckes ej saknas för antagandet af deras uppkomst på vulkanisk väg, så oberättigadt det än vid noggrannare undersökning måste visa sig. I det vackra, kettilformiga berget vid Foul Point befanns nemligen moränmassan frän glacieren i det inre, såväl som större delen af de lösa stenarne pa låglandet framför, sa godt som uteslutande utgöra af en finkornig, grå granit, under det de omgifvande fiellväggarne utgjordes af gneis- och skifferartade berg. Man kunde lätt frestas att antaga, att man befann sig vid ett af de ställen, der den mäktiga graniteruptionen en gång egt rum. Men utan fråga måste de olika bergarternas uppträdande anses helt och hållet tillfälligt, och det hela här som på andra ställen betraktas som föranledt af isens och frostens förstörande inverkan på bergmassan, deribland de skifferartade bergen af naturliga skäl visat en större motståndskraft. En tillfällig hålighet i berget har föranledt bildningen af en glacier i fjellets inre, och den tydligt utbildade kettilformen deraf efterhand blifvit en följd. Liknande kettilberg förekomma för öfrigt temligen allmänt, utom vid Magdalena Bay, vid Smeerenberg, på fastlandet midt emot Norsk-ön med flera ställen i
Källa: Project Runeberg ·