Sida 378
Kapitel 14
emellertid lyckligt. En stund efter återkomsten sattes vattnet i viken af ett från glacieren nedstörtande isblock i så våldsam rörelse, att båten, ehuru långt uppdragen på land, var nära att gå förlorad, — en allvarsam tillrättavisning för försöket.
Nordöstra fjordarmen slutade med grundvatten, hvarför den innersta delen passerades till fots längs Midterhuksfjellen. Försöken att öfverstiga dessa, för att åtminstone uppifrån få en utsigt öfver den stora glacierbräckan, blefvo fruktlösa, då mindre glacierer öfverallt upptogo mellanrummen emellan de stupande fjellbranterna. I en betydligare af dessa glacierer — egentligen en temligen långt nedskjutande hängglacier — medgaf en egendomligt gapande remna fri passage ett långt stycke inåt, tills vägen stängdes af ett isblock, hvaröfver en remnan genomströmmande glacierelf bildade den präktigaste kaskad i den trånga, här på alla sidor inneslutna dunkelblå isklyftan.
Såväl på bort- som återvägen besöktes Midterhukens längst i norr framskjutande del. Det är en i många afseenden intressant bergsudde. Dess djerfva fjellformer skulle göra den till ett tacksamt föremål för målarens pensel. De tallösa fogelskarorna, som häckade i de stupande fjellsidorna — fogelberget vid Flat Hook blef i jemförelse dermed en obetydlighet — måste göra den till en ögonfägnad för zoologen, och slutligen skulle botanisten finna sitt lystmäte i den otroligt rika och saftiga vegetationen i sluttningarne nedanför fogelkolonierna, der också landtbrukaren, om det annars behöfdes att lära hvad numera hvar man känner, skulle kunna inhemta nyttiga lärdomar rörande fogelguanons gödande kraft. Om också mest anmärkningsvärd för sin
Källa: Project Runeberg ·