Sida 377
Kapitel 14
några Ögonblick visade sig högt till väders tätt invid sidan af vår båt, lät oss ej länge vara ovissa om orsaken till det ena som det andra, En stor hvithval (ju äldre djuret är, desto ljusare är färgen) hade troligen legat sofvande i vattenytan och, tack vare v. Yhlens vaksamhet på det förmenta isstycket, väl kommit undan den omedelbara beröringen af båten, men likväl befunnit sig tillräckligt nära för att obehagligt störas i sin slummer. Om hvalen vid sin plötsliga sats nedåt djupet befunnit sig några få tum närmare vår bräckliga farkost, hade han måhända tagit oss samtliga till sällskap på färden. Men faran var förbi i samma ögonblick den visade sig, och det opåräknade lilla äfventyret blef endast en ny episod i denna i många afseenden intressanta, ehuru — hvad angick det i första rummet afsedda ändamålet eller undersökningen af den stora fjordarmen — så godt som helt och hållet förfelade exkursion.
Vid en ny utflygt följande söndagsafton kunde turen åtminstone utsträckas till Midterhuken och den nordöstra hufvudarmen, men vädret och farhågorna för isen gjorde äfven denna gång den stora armen oåtkomlig.
Af en tillfällig anledning besöktes ännu en gång den förra lägerplatsen i dm mindre fjordarmen. Under uppehållet derstädes, egentligen endast beräknadt för några timmars hvila, utfördes verkligen den dumdristiga planen att besöka det af elfven bildade hvalfvet i en uti sjön utmynnande glacier — en plan, länge närd, i tanke att derigenom kunde beredas tillfälle till bortre studerande af dessa intressanta glacierer. Att situationen på en brusande elf under ett mäktigt ishvalf var egendomlig nog, behöfver knappt nämnas. Försöket aflopp
Källa: Project Runeberg ·