Sida 376
Kapitel 14
Söderut på andra sidan höjden mötes blicken af bergen och glaciererna vid Kings Bay's södra sida, och längre till höger om de aflägsna Forelandsfjellen, som begränsa utsigten utåt den vida fjordmynningen, nedväller en glacier ifrån samma kalkfjell, som åt fjordsidan gifver upphof åt en i lägerplatsens närhet befintlig hängglacier.
Bergsryggen, hvarifrån denna utsigt visade sig, utgjordes af glimmerskiffer, genomskuren af breda band af hvit, kornig kalk. Bland de lösa stenarne låg hela berget utefter konglomerat af olika slag, sådant ej i omgifningarne träffats, samt stora block af en finkornig granit, hvilka måste härröra från långt aflägsna trakter och hit förflyttats på den tid, då glaciererna uppträdt ojemförligt mäktigare än för närvarande.
Klockan nio eftermiddagen anträddes slutligen återresan. Vinden hade aftagit något, men var ännu allt för stark, att vi kunde sätta i fråga annat än att begagna den som en hjelpare för hemfärden. Med god barlast och dubbelrefvadt segel gick seglatsen förträffligt, tills vi, der strömfåran från östra armen vidtog:, måste tillgripa årorna och med stort besvär arbeta oss igenom den i täta massor framjagande glacier-isen, som dock slutligen lyckligt passerades. Ett litet opåräknadt äfventyr, som dessförinnan inträffat, kunde emellertid blifvit betänkligt nog. Von Yhlen, som åtagit sig att hålla utkik i fören af båten, för att varna för drif-isen, ropar på en gång: »lofva! is rätt för ut!» Det är knappt sagdt och tillsägelsen åtlydd, då vi plötsligt öfverraskas af en häftig stöt och finna oss på samma gång öfverhöljda af en störtskur af vatten. En väldig stjertfena, som
Källa: Project Runeberg ·