Sida 390
Kapitel 14
famnas den af en glacier, af en skönhet och storhet hvartill jag ej sett maken på Spetsbergen, vid bräckan säkert tvåhundra fot hög och utmärkt präktig med de basaltlikt brustna isklyftorna, hvilkas skuggor skifta i grönt. Nedanför bräckan lågo ofantliga vidunderliga isstycken, som störtat ned derifrån, och som oftast aflöstes med braket af ett åskdunder. Omkring dem bildade bay-isen en skärgård, der rugg-gäss af Anser bernicla tagit sin tillflykt. I ett af de små vattnen på holmen simmade en lom, Colymbus septentrionalis. Han flög upp på långt håll, och när jag sköt efter honom besvarades skottets knall från jökeln af ett ofantligt isstycke, som löstes af luft dallringen och störtade i fjorden, så att svallet, — trots bay-isen, som låg emellan — förnyade gånger vältade sig högt upp på stranden, med till och med skummet rödt af den brunröda lera, hvaraf hafsbottnen här består. Det visade sig då, tror jag, huru konglomeratet uppkommer och de sandberg, mellan hvilka jag stod. När jökeln »kalfvar» och isbergen störta ned, det ena efter det andra, så att den grunda fjorden deraf kommer i rörelse, och de vältas om, så att foten kommer i vädret och skjuter upp hvad den tagit från bottnen, tränga de fram till holmen, aflästa der sina bördor och gifva dem deras form. så att holmen med sina sandberg är en väldig, från glacieren aflägsen sandmorän. Det fina röda slammet, gruset och småstenarne utgöra först en lös massa, men när den blifvit genomdränkt och jemnad af den smältande snön, packar den sig hårdare och blir det slags konglomerat, som möter här öfverallt och hvaraf holmarne bestå.
Under vandringen tillbaka mot båten mellan sandbergen stötte jag vid en bugt i stranden på två par af
Källa: Project Runeberg ·