Sida 392
Kapitel 14
uppträdande i form af en blågrå eller tegelröd marmor, hvaraf t. ex. den stora bergsudde, af hvilken den mindre viken bildas, i hela sin massa utgöres. Den hos kalken ofta framträdande benägenheten att bilda grottor och urhålkningar i sin massa hade man här det bästa tillfälle att iakttaga, om också i vida mindre skala än t. ex. i södra Europas berömda grottkalkbildningar. En dylik grotta, beskrifven redan af Scoresby, befinner sig på utsidan af nämnde bergsudde. Väl äro dimensionerna vida mindre än de af honom uppgifna — längden uppmättes till sextiotre fot, bredden till fyrtio, höjden af hvalfvet var tretton fot och djupet af vattnet tolf fot — dock saknar den ej derför sitt intresse; särdeles är utsigten öfver fjorden och de bakom liggande fjellen i den trånga ramen af de öppningen bildande klipphvälfningarne i hög grad egendomlig. Fortsätta vi rodden inåt bugten, möter oss håla vid håla, det ena besynnerligt formade klippartiet efter det andra. Särskildt anmärkningsvärd är en större grotta af ungefär samma storlek som den nyss omnämnda, men med hvalfvet genombrutet af en rund öppning, hvilket, isynnerhet vid stark solbelysning, ännu mer ökar kontrasten mellan det genomskinliga, smaragdgröna vattnet i hålan och de bjertröda klippmassorna, som bilda det hela och i tunga, fantastiska draperier nedhänga öfver den af en utspringande hvalfbåge till en del undanskymda ingången.
På fastlandet på andra sidan viken, der en vidsträckt, temligen kuperad mark skiljer de egentliga fjellen ifrån hafvet, möta nya bevis på grottkalkens närvaro. Det är som bekant en ingalunda sällsynt företeeLe i trakter, der denna är rådande, att strömmar och vatten söka sig en väg under jorden och ofta spårlöst försvinna
Källa: Project Runeberg ·