Sida 400
Kapitel 15
ännu på norra stranden den rådande bergarten. På södra stranden deremot, ifrån och med Green Harbour och så långt man kan se österut, antydes redan af fjellens afvikande form, att andra bergarter här uppträda och med väsentligt olika lagringsförhållanden. Lerskiffer och sandsten, vexlande med hvarandra i fullkomligt horisontal lagring, bestämma bergens form af jemna platåer, som genom dalgångarne nästan rätlinigt afskäras i skilda fjellpartier. Genom de öfver hvarandra utskjutande sandstensskiktena, som fortsätta fjellsidan utefter, endast afbrutna af de med en märkvärdig regelbundenhet återkommande öppningarne för raset ofvanifrån, få bergen ej sällan utseendet af kolossala byggnader med skilda våningar, och endast här och der resa sig enstaka fjelltoppar, med mestadels räta begränsningslinier och regelbunden pyramidform, liksom föreställande tornen i denna bergens stad, med en enkelhet i stil, som förträffligt stämmer med det helas lugna och allvarliga hållning. Den anmärkningsvärda bristen på glacierer i dessa bergarters hela område, oaktadt dess breda och djupt inskärande dalgångar, skulle kunna anses tyda på inverkan af ett på det sydliga läget beroende vida mildare klimat, än längre norrut. Det torde emellertid ej vara något tvifvel underkastadt, att det helt enkelt är bergarten, som i detta fall gör sitt inflytande gällande. Det tydligaste bevis derpå lemnar Green Harbour-fjorden, som bildar öfvergången emellan de båda bergformationerna. På dess vestra strand nedvälla tre betydliga glacierer från de åt denna sida, ett par tusen steg från stranden, vidtagande qvartzit-fjellen; österut intränga två ansenliga öppna dalfören väl en svensk mil inåt sandstensregionen, på alla sidor omgifna af fjell, som under
Källa: Project Runeberg ·