Sida 402
Kapitel 15
i mäktiga bäddar med sandstenen omvexlande, ovanligt lätt söndersmulade lerskiffern. Jag måste nöja mig med vissheten, att stenkolen verkligen funnos i fast klyft, och så vidt de nog ogynnsamma förhållandena det medgåfvo, med undersökningen af de närmast omgifvande bergarterna. I den finkorniga, liksom gråvacke-artade, glimmerhaltiga sandstenen träffades, förutom andra fullkomligt obestämbara vextlemningar, såsom kolade grenar och trästycken, stjelkaftryck o. s. v., äfven ett tydligt, om också långt ifrån fullständigt blad af löfträd, till alla delar erinrande om det förut omtalade ifrån Kings Bay, likaledes funnet i den omedelbara närheten af stenkol, som både till utseende och egenskaper liknade de här befintliga.
På andra sidan dalsträckningen, närmare mot fjordens mynning, fanns ett egendomligt löst skikt af omkring sex tums mäktighet, inbäddadt mellan lager af en särdeles hård och tät sandsten, bestående, som det vid flygtigt påseende syntes, af en något hårdnad, vanlig blålera. Vid noggrannare undersökning visade sig, att den i hela sin massa var genomträngd af fina metallglänsande svafvelkis-partiklar, efter verkställd kemisk analys utgörande omkring tretioåtta procent af det hela. Att det ytterst fint fördelade mineralet, som i en otänkbart lång tid varit utsatt för luft och fuktighet, ej visade minsta spår till den under sådana förhållanden lätt inträffande vittrings- eller förrostnings-processen, är onekligen svårt att förklara. En del petrefakter af bivalver, som i den hårda sandstenen i närheten träffades, utgjordes för öfrigt äfvenledes af svafvelkis.
Då jag från denna färd återkom till båten, voro jägarne, föga belåtna med sin jagt, redan der, och på
Källa: Project Runeberg ·