Sida 403
Kapitel 15
eftermiddagen den 24 Augusti foro vi tillbaka utåt viken, men nu utmed vestra sidan. För att möjligen träffa öfvergången mellan bergarterna och ursprunget till de petrefaktrika moränstenar jag funnit vid stranden, steg jag i land vid den mellersta glacieren, under det mina kamrater fortsatte rodden för att ett stycke längre norrut söka bättre jagtmark.
Efter en mödosam vandring hann jag isslätten, och fortsatte tills jag uppnådde den fjellkam, som stack upp derur. Denna bestod, såsom jag äfven väntat, af en ytterligt kiselrik kalk, på sina ställen af ren qvartzit, isynnerhet i en del skikter tätt späckad med petrefakter företrädesvis Brachiopoder af slägtena Spirifer och Productus. Med strykning ungefär rätt i norr och söder var stupningen af de temligen starkt krumböjda lagren 60°—30° åt öster. Då isen på alla sidor omslöt fjellet, stod den omedelbara gränsen till sandstenen ej att upptäcka, men i sänkningen norrut träffades bar mark, såsom det syntes, i det närmaste i jenmbredd med de längst i öster ur isen uppstigande qvartzit-utsprången. Endast några få alnar kunde skilja mig frän den verkliga gränslinien.
Den här anstående finkorniga och brunaktigt grå sandstenen hade med oförändrad strykning åt norr omkring 35° fall åt öster. Efter en kort sträcka vidtog cirka hundra steg is och moränmassa, hvarest en liten, i norr och söder rinnande bäck blottat skikterna. Sandstenen var här mera grofskiffrig. grå, i luften gul, och föll cirka 45° åt öster. Deröfver hvilade en småsplittrig, grå lerskiffer, som inom kort antog en intensivt rödbrun färg, ovilkorligen erinrande om bränd tegelsten, på samma gång de fina lamellerna började utstråla i alla
Källa: Project Runeberg ·