Sida 404
Kapitel 15
möjliga riktningar, än stående lodrätt, än åt öster, än åt vester, under det hufvudlutningen var ostlig. En ögonskenligare inverkan af stark hetta på en sedimentär bergart har jag icke annorstädes haft tillfälle att iakttaga. Omkring femton fot ifrån gränsen för färgförändringen i lerskiffern framträdde också den omisskännliga orsaken dertill i form af en i skikternas strykning i norr och söder fortlöpande, omkring tretio fot bred bank af temligen grofkristallinisk diorit, söndersplittrad i stora block och skifvor. Tydligen utpressad emellan skikterna visade den ungefär samma stupning åt öster. Efter åter en sträcka betäckt mark trädde samma finkorniga sandsten ånyo i dagen, här och der förande sparsamt fördelade petrefakter af små bivalver, hvarefter den jemna bergplatån emot hafvet var oafbrutet täckt af sten och klapper.
Jag böjde derföre af emot norr, der jag snart, ungefär i midten af dalsänkningen emellan glacierfjellen och närmast följande emot fjorden löpande bergsrygg, träffade i en nästan oafbruten följd blottade skikter ända ut till strandbrädden. En ansenlig fjellström från det inre hade nemligen tvert genomskurit lagren, här och der ända till fyrtio fots lodrätt djup. Sandstenen framträdde här på ett mindre område särdeles rik på otydliga vextpetrefakter, utvisande dels intryck af blad eller stjelklika delar, dels liksom fragmenter af stammar och större grenar.
Längre österut vidtog en mäktig bädd af blå lerskiffer, erinrande om den i närheten af kolflötsen i Kings Bay förekommande, och liksom den genomsatt af smala, hårdare skikter, glimmerhaltig såsom alla de hithörande bergarterna utan undantag synas vara, och förande ytterst sparsamma spår af fjäll och andra fiskfragmenter.
Källa: Project Runeberg ·