Tillbaka Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 39
Originalsida 39
Originalsida 38
Originalsida 39
38–39

Sida 39

Kapitel 2

temperatur var öfver 0°, t. ex. den 14 Maj, då vi en längre tid seglade genom is, der hafvets temperatur var + 3°. Och då vi under vår segling i nordvestlig riktning mötte varmt vatten, men i riktningen mot öster och nordost kallt, så framgår deraf, att det kalla vattnet kommer från det sistnämnda hållet. Det uppgifves vidare af dem, som öfvervintrat på Beeren Eiland, att hafvet kring ön stundom under större delen af vintern är fritt från drif-is och fryser blott invid hennes stränder, samt att isen kommer från norr, nordost och ost. Den skeppare, som Keilhau omtalar hafva öfvervintrat på Beeren Eiland och hvars berättelse om denna vinter han anför, säger, att i julveckan föll regn och snö, att April var den kallaste månaden, då isen först tyckes hafva lagt sig kring ön, att den bröt upp i Maj, och att först i Juli månad drif-is kom ifrån nordost. Lägger man härtill, att Golfströmmen med sitt varmare vatten har sin östliga gräns vester om ön, så har man i dessa omständigheter att söka grunden till den, åtminstone under sommarmånaderna sänkta temperaturen i hennes närhet.

Den is, vi hittills genomseglat, var drif-is eller större och mindre isstycken hopade intill hvarandra; blifva dessa block af vind och våg tätt packade och uppstaplade på hvarandra, få de namn af pack, pack-is eller skruf-is, engelsmännens »hummocks». Genom en sådan pack-is är det vanligtvis omöjligt att segla fram, den bildar ett ogenomträngligt hinder; men den, vi träffade vid Beeren Eiland, var ej sådan, utan en lös eller såsom man brukar säga segelbar drif-is.

En segling deri fordrar dock sin egna method och stora erfarenhet. I mastens salning är en tunna fästad

Källa: Project Runeberg ·