Sida 487
Kapitel 16
afbildningar, utförda till största delen under de danska och norska naturforskarnes ledning.
Det var år 1858 som Otto Torell, hvilken året förut besökt Island, med en resa till Spetsbergen inledde sina vidsträckta färder i polartrakterna. Han utrustade på egen bekostnad i Hammerfest jakten Frithiof, 19 1/2 läster, och afseglade den 3 Juni åtföljd af A. E. Nordenskiöld och A. Quennerstedt. Fiskaren Anders Jacobson från Fiskebäckskil var med såsom draggare. De hade god vind till några mil söder om Beeren Eiland, fingo der motvind några dagar och kommo in i drif-isen, som gjorde ön otillgänglig. Under en veckas tid kryssades nu i isen, ända till trettio mil vester från Bell Sund, tills det lyckades att genomtränga isbandet, som låg några mil från land. Den 18 Juni nåddes Horn Sund, der holmar och fjell ännu buro sin hvita vinterdrägt, som likväl snart dagligen försvann under den otroligt hastiga snösmältningen. Utflygter gjordes åt alla håll, traktens geognosi beskrefs, glaciererna bestegos, moränerna undersöktes och reffelprof samlades, och tillika draggades med mycken framgång på olika djup, ända till hundrade famnar. Den 28 seglade de till Bell Sund, der de följande dagen ankrade vid Midterhuken. Der var draggningen åter i gång, med rikt utbyte, foglar och däggdjur skjötos och preparerades, en tertiärbildning med vextaftryck upptäcktes, och botaniska samlingar gjordes, isynnerhet af mossor och lichener. Den 6 Juli lemnade de denna ankarplats för att segla norrut, men stiltje och motvind tvungo dem att söka nordhamnen i samma fjord. Der fann Nordenskiöld mäktiga lodräta lager af kalk och kiselskiffer, rika på försteningar af slägtena Productus och Spirifer, och hvilka han derföre tydde
Källa: Project Runeberg ·