Sida 47
Kapitel 2
C. och antog en smutsgrön färg, som till stor del härrörde af en mängd mikroskopiska, slemmiga, illaluktande alger af Diatomaceernas och Desmidiaceernas familj. Vi hade öfvergått gränsen mellan Golfströmmen med dess kända blå färg och det egentliga Ishafvet. Näbbhvalar återsågos ej förr än under hemresan i September på 78° N. Lat. Äfven då var vattnets temperatur omkring 3,8° C. Denna iakttagelse är anmärkningsvärd och gör sannolikt, att näbbhvalar aldrig vistas i kallare vatten och att gränsen för deras nordliga utbredning sammanfaller med hafvets af denna temperatur. Det är dock att ihågkomma, att denna gräns om sommaren rycker några grader nordligare än om vintern.
Den 19 Maj var en ganska vacker dag, ehuru termometern icke steg öfver fryspunkten och vinden var som förut på nordlig kant. Vid midnatt njöto vi första gången af att se solen fullkomligt klar rätt i norr gjuta sina strålar öfver hafvet och drif-isen, hvilken vi åter genomseglade under den senare delen af natten.
Huru mycket än anblicken af midnattssolen må prisas af dem, som ofta göra långa resor för att blott under en enda natt betrakta hennes herrlighet från något högt berg — visst är att så lifligt kan hon icke annorstädes beundras för sin storartade skönhet och prisas för sitt gagn, som här, der hon, om också ofta dold af töcken, men utan nedgång är den ensliga seglarens ledstjerna bland polarhafvets isar.
För första gången observerade Nordenskiöld polhöjden på midnattssolen, och fann den vara 75° 49'. Observationen förnyades natten mot den 20, då Aeolus
Källa: Project Runeberg ·