Sida 48
Kapitel 2
befann sig på 76° 9' N. Lat. och 11° 49' O. L. Drif-isen, som hela föregående dagen varit synlig först i O. och S.O., sedermera i N., träffades åter, och vi seglade i is nästan hela dagen. Vinden var nordlig eller N.O. ända till kl. 4 e. m., då han blef O. med någon dyning från S.W. Isen var nu mera snöhöljd och dess former mera storartade och vexlande än vid Beeren Eiland.
En stor mängd rotges (Mergulus Alle) och teistar (Uria grylle) hvimlade dykande och flygande mellan drif-isen, vädret var det vackraste man kan tänka sig, ehuru luftens temperatur på hela dagen ej öfversteg — 1° C. Vinden stillnade och Nordenskiöld, Malmgren, Petersen och Chydenius foro ut på fogeljagt. Båten var snart nedfirad, och gled fram mellan de höga isklipporna på den lugna vattenytan, som helt sakta häfdes af en svag dyning, hvilken kunde skönjas nästan endast af vattnets spolande emot isblocken, som långsamt följde dess rörelser. Luften var klar med blå, sparsamt molnbeströdd himmel, som i förening med isens klart blåa brottytor gaf åt omgifningen ett hänförande behag på samma gång som ett högtidligt allvar. Aeolus skred nästan omärkbart framåt. seglen hängde slappa, från däcket betraktade besättningen sysslolös deras färd, och foglarne kommo utan fruktan ända till fartygets sidor. Allt andades en trygghet och ett lugn, som endast då och då afbröts af skotten från båten och fartyget och af de skrämda foglarnes flygt. Derpå inträdde åter samma högtidliga stillhet. Sedan ett par tiotal rotges och några teistar blifvit fällda och när de länge nog betraktat isen och sceneriet, hvilket från vattenytan tog sig vida bättre ut än från däck, återvände de ombord. Vinden
Källa: Project Runeberg ·