Sida 49
Kapitel 2
sprang öfver till S.O., en god bris fyllde seglen och med raskare fart än hittills fördes vi mot norden.
Af foglarnes närvaro hade vi kunnat antaga att vi ej voro långt från land, och vid middagstiden observerades 76° 19' N. L. och 12° 6' O. L. På förmiddagen hade man från Aeolus trott sig se en skymt af ett aflägset land. Äfven ett segel syntes i N.N.O., men det var icke våra reskamraters fartyg, efter hvilket fortfarande hölls utkik ända till kl. omkring 10 på aftonen, då Magdalenas kända gestalt visade sig vid horizonten i nordvest.
Slupen hade efter skiljsmessan under lodningen och snötjockan hållit vestligare kurs än skonaren och allestädes der drif-is påträffats hållit vestvart och nordvart och således, friare från is, bibehållit sitt försprång. Den 19 träffade den omkring kl. 1 f. m. drif-is och höll af, hade en tid stiltje, styrde sedan till kl. 4 e. m. kurs åt W.N.W., föll kl. 7 af åt öster, då den på 11° 12' O. L. träffade is, hvarför den åter vände och styrde åt N.W. Denna dag utkastades tvenne flaskor, kl. 10 f. m. och kl. 10 e. m. Den 20 vid middagen var Magdalena på 76° 21' N. L. och 9° 17' O. L. Liksom Aeolus hade hon stillt, och, allt efter som strömmen satte henne, gick hon ömsom i blått, ömsom i grågrönt vatten och dref långa stunder akterut, utan att oroas af dyning. Hvalar visade sig, och några kommo alldeles nära; de voro fortfarande af mindre storlek. I det östliga fjerran sågs en skymt af ett snöland, som äfven kunde tagas för hvita molnhopar af den ovane betraktaren — man påstod det vara Bellsundstindernas snöklädda toppar.
Det land, som antingen inbillningen eller ock blott det öfvade sjömansögat under den föregående dagen
Källa: Project Runeberg ·