Sida 64
Kapitet 3
kalkbrott: idokras, kalkgranat, vollastonit, augit, skapolit, chondrodit, grafit m. fl.
Slupens fångstbåt, som den 23 gjorde sin första utflygt, hemförde en hvalross och en hop af de foglar, som pläga infinna sig vid denna jagt. Natten förut hade Dunér och Blomstrand under en båtexkursion skjutit två sälhundar. Manskapet var hela tiden sysselsatt med fartygens rengöring utan och innan och med andra nödiga skeppsarbeten.
Fartygens befälhafvare hade hela tiden ansett vår nuvarande ankarplats för något osäker. Den låg öppen för hafvet, utsatt för norrifrån neddrifvande is. Slupen hade derföre redan en gång varit färdig att afgå till en bugt, kallad Kobbe Bay, på den något sydligare liggande Dansk-ön (Deenes Eiland), men man ansåg sig böra, om möjligt, på nära håll afvakta isens skingrande och stannade derföre tills vidare qvar. Den 24 Maj blef vinden stark nordost. Magdalena, som låg för varpankare, färdig att lätta hvilket ögonblick som helst, kom på morgonen i drift mot land, satte till segel och gick norrut för att efterse, huru det förhöll sig med isen. Under tiden anlände från en närbelägen hamn norrifrån ett fartyg, hvars skeppare, Rönnbäck, underrättade Torell om isens läge och medtog ordres till Magdalena att gå till Kobbe Bay, dit han sjelf ämnade sig efter att hafva gjort några slag nordöfver. Magdalena, som fann isen tätare packad än förut, ställde genast kosan ditåt, men redan då hade ett drif-isband sträckt sig från de nordliga öarne ned mot Amsterdam Eiland. Efter något sökande lyckades hon dock att finna sin väg genom detta isbälte, som äfven genomseglades af Aeolus, hvilken kl. ett e. m. lättat ankar, sedan man
Källa: Project Runeberg ·