Sida 85
Kapitet 3
Under fortfarande storm gjorde vi följande förmiddag ånyo ett fåfängt försök att genomtränga ismassorna utanför Verlegen Hoek, och måste således återtaga vår kryssning.
Slutligen förmådde isen ej längre motstå sydostvindens starka påtryckning. Passagen norr om Verlegen Hoek öppnades, och den 6 Juni på morgonen ströko vi ändtligen för en afdöende vind förbi denna udde och inkommo i det öppna farvattnet norr om Treurenberg Bay och Waaijgats eller Heenloopen Strat. Icke nöjde med denna framgång, försökte vi att tränga fram åt nordost till en vik, benämnd Brandewijne Bay, men vår gamle motståndare, isen, var oss genast till mötes och spärrade vår väg. Nu höllos långa rådplägningar om hvad som borde företagas. Vägen var blott öppen nedåt Heenloopen Strat och till Treurenberg Bay. Men från Heenloopen kommo isstycken, dock blott så kallad bay-is eller årsgammal flat-is, och visade att detta sund ännu ej var fritt i sin södra del. Som vi för närvarande ej hade någonting att uträtta i detta sund, hade vi således blott att välja emellan att kryssa bland drif-isen eller gå till ankars i Treurenberg Bay. Vinden började öfvergå på nordlig kant, och ordres gafs att inlöpa i bayen, för att der vara skyddad för drif-isen. En föreslagen båtfärd ansågs ej böra företagas, emedan arbetsstyrkan ombord derigenom skulle minskats och utrustningen af slädexpeditionen fördröjts. På natten till den 7 Juni inlupo vi derföre i viken, och gingo till ankars vid dess vestra strand, under Grafnäset, Aeolus på 6 famnars djup kl. 2 på morgonen och Magdalena strax bredvid på 16 famnar kl. 4, och hade vi efter en långsam veckas segling således tillryggalagt en sträcka,
Källa: Project Runeberg ·