Sida 88
Kapitel 4
användas, gingo vi nästan alla i land. Bredvid vår ankarplats höjde sig en kulle omkring femtio fot; på denna stod ett resligt kors på en hög stenfot, hvilket vi sett på långt håll redan strax efter det vi passerat Verlegen Hoek, och som tjenat oss till sjömärke. Det var icke något af de ryska dubbelkors, som eljest så ofta möta i dessa trakter, utan de civiliserade nationernas enkla kors. Dit ställde vi våra steg och läste snart, ej utan förvåning, denna inskrift:
OPSAT B. 26:TE JUNI AF KAPT. J. HOLMGREN, SKONEREN ÆOLUS AF BERGEN ANKOM DEN 5.TE JUNIOG ER OMRINGET AF IS
ty, såsom vi sedan erforo af en bland besättningen, detta gällde just vår Aeolus. Det var år 1855, som korset blifvit rest under hans sex veckor långa fängelsetid det året, men han hade redan förut en gång, som det sades, under nio veckor varit inspärrad på samma ställe, men båda gångerna kommit loss utan men för besättning eller fartyg. Korset fick derför bland oss namnet »Aeoli kors». Strax bredvid var en »varde» af äldre obekant ursprung. Från detta ställe togo vi först en öfverblick af den nedanför oss liggande viken, och det lif och den rörelse, som för tillfället rådde i denna frän menskliga boningar så aflägsna hamn. Der lågo de sex fartygen, med tillsammans ej mindre än 102 man, en numera sällsynt befolkning i dessa nejder. Flera båtar voro af en eller annan orsak i rörelse, några hade sina segel hissade, och ilade snabbt fram för en frisk vind, fjorden häfde sig oroligt, alkor, måsar och hafhästar höjde sig här och der öfver den mörka vågen, som syntes nästan svart mot strändernas isfot,
Källa: Project Runeberg ·