Sida 89
Kapitel 4
hvilken under döfvande brus undergräfdes af de regelmässigt återkommande böljslagen. Nära till iskanten lågo redan draggbåtarne från Aeolus och Magdalena; Smitt och gubben Anders i hvar sin båt halade än in bottenskraporna, än rodde de ut för att åter sänka dem ned, allt under liflig sång.
Denna tafla var infattad i en ram af högnordiskt, vinterligt och ödsligt allvar. Gent emot oss på andra sidan viken reste sig det ståtliga Hecla Mount, hvars norra branta fjellmassor stupade mot ett lågland, som med deromkring lägrade fasta och brustna isband bildade ett snöfält, hvilket med ringa afbrott förlorade sig i den oöfverskådliga pack-isen i norr, hvilkens luftiga, ojemna konturer småningom trädde tillbaka i tydlighet, höljda i en gles hafstjocka. I nordost skymtade det nordligaste af Nordostlandets klippor och högsta öar, uppdykande ur massor af snö och is. Söder om Hecla Mount-kedjan öppnade sig en vidsträckt dalgång på vikens sydöstra strand och derintill längst in i bugten, omkring trefjerdedels mil från oss, kunde vi skönja en glacier, som knappt var att urskilja från det täcke af snö och is, som ännu låg öfver mer än hälften af fjorden.
Söder om oss utbredde sig ett slättland, hvarpå höjde sig enstaka, låga, stympade, såsom det tycktes isolerade, käglor, hvilka mot söder alltmer närma sig vikens strand, tills de slutligen lemna endast en smal rand mellan sig och hafvet. Det närmaste af dessa platåformade fjell, utmärkt genom sin kettilform, fick snart, efter vårt ena fartyg, namnet Magdalenafjellet, på hvilket en vård restes till minne af vår vistelse här. Straxt nedanför vår kulle och norr om den är en öde slätt, sakta sluttande mot stranden äfvensom inåt landet,
Källa: Project Runeberg ·