Read Runeberg

Om psykisk uttröttning : med särskild hänsyn till skolan och universitetet

Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

Sida 6

1. Hvad trötthet är och hur den kan mätas

först efter en viss tids hvila kan uträtta samma arbete som i början.

Fysiologen studerar sedan länge med förkärlek de särskilda organens värksamhet på s. k. öfverlefvande organ. Man vet att t. ex. en från kroppen skild muskel en tid bortåt fortfar att vid retning med elektriska slag sammandraga sig. Sörjer man för, att ett sålunda från kroppen skilt organ förses med blod, som ledes genom dess blodkärl, så kan det länge och väl hållas vid lif; så t. ex. fortfar ett uttaget grodhjärta, som spisas med blod, vid lämpliga anordningar att slå under flera veckor; ja, äfven varmblodiga djurs hjärtan, muskler och många andra organ kan man på liknande sätt vid passande temperatur hålla vid lif under lång tid och göra till föremål för de mäst ingående undersökningar.

De första noggranna undersökningarna öfver tröttheten gjordes af fysiologen Kronecker på en sålunda från ett nyss dödat djur uttagen grodmuskel. Om man fäster muskeln med ena ändan i en klämma och i den andra hänger en passande vikt, så lyfter muskeln vikten för hvarje gång den retas med ett elektriskt slag. Den uträttar därvid ett visst mekaniskt arbete, som lätt kan beräknas, om man känner vikten och bestämmer lyfthöjden: man behöfver blott multiplicera dessa med hvarandra. Om muskeln t. ex. lyfter 100 gram 1 cm. högt, så var det uträttade arbetet 1 gram-meter. Om man nu samtidigt låter muskeln lyfta en lätt häfstång, som är rörlig omkring en axel i sin ena ända, så höjes för hvarje gång muskeln sammandrar sig och lyfter vikten äfven den fria ändan af häfstången. Denna åter är försedd med en fin spets, hvilken skrifver på en sotad, lodrätt stående cylinder, som af ett urverk vrides mycket långsamt omkring sin axel. Retas nu muskeln under en längre tid med ett elektriskt slag, t. ex. hvarannan sekund, så erhålles på den sotade cylindern en hel rad lodräta streck stående bredvid hvarandra och som äro längre, ju högre vikten lyftes. Det visar sig, att strecken småningom bli allt kortare, tills de slutligen upphöra; muskeln är då uttröttad och förmår ej längre lyfta vikten. Sammanbindas topparna af alla strecken, erhåller man en kurva af

Källa: Project Runeberg ·