Sida 5
1. Hvad trötthet är och hur den kan mätas.
Det område af den fysiologiska forskningen, på hvilket vi i det följande skola röra oss, hör icke till dem, som varit länge bearbetade och som gifvit de rikaste skördarna; det är tvärtom ett fält, som helt nyligen börjat brytas; och det kan därför måhända förefalla en och annan olämpligt, att man söker göra det ifrågavarande ämnet till föremål för en populär framställning. De resultat, som redan äro vunna, äro emellertid af den betydelse, att de förtjäna bli allmänt kända; och härtill kommer, att somliga af de undersökningsmetoder, hvilka nu med stor framgång börjat användas för undersökning af den psykiska tröttheten, äro sådana, att de ej kräfva några dyrbara apparater eller vidlyftiga specialkunskaper, utan kunna utföras af nästan hvilken noggrann person som hälst, som är inträsserad för frågan och sätter sig in uti densamma. Och frågan har värkligen inträsse för litet hvar; men i all synnerhet för dem, som äro eller skola blifva lärare eller lärarinnor.
Med trötthet menar man, som bekant, vissa egendomliga förnimmelser, som bruka infinna sig efter långvarigt eller ansträngande kropps- eller själsarbete. Dessa förnimmelser kunna lika litet som andra förnimmelser närmare beskrifvas eller karaktäriseras; men det behöfs icke häller, vi veta alla af egen erfarenhet hvilka de äro. Men tröttheten har äfven en annan sida, som icke är mindre viktig och som lättare kan göras till föremål för undersökning. En människa, som är uttröttad af strängt arbete, förmår icke längre utveckla lika stor kraft som i början af arbetet; detta kan ske först efter längre eller kortare tids hvila. Detsamma gäller äfven om de särskilda organen i vår kropp; äfven en viss muskel, körtel o. s. v. kan uttröttas, och tröttheten visar sig däruti, att organet
