Sida 419
XXXIII. En söndag i Leksand
— 419 —
hjertligt gång på gång åt huru rädd man var för drag. Det var midt i höbergningstiden. Detta och värmen gjorde, att en hel del gubbar sutto och nickade bifall åt doktor Peterson. De försökte så allvarligt att hålla sig vakna, men det misslyckades ändå för många af dem. Hvad de sågo intressanta ut, de der Leksandsgubbarna. Bänkarna på läktaren voro gammalmodiga och obeqväma. Nere i kyrkan voro de deremot beqvämare. Hundradetals qvinnor, yngre och äldre, voro klädda i den verldsbekanta nationaldrägten. Det var en syn, som ingen närvarande glömmer. Ovanligt många småbarn voro med i kyrkan, hvilka somliga af dem skulle undfägnas med karameller eller mjölk eller annat godt ur medhafda flaskor. Många resande voro med i kyrkan. En turist var oförskämd nog att vandra omkring i kyrkan under pre- -: dikan, för att se sig om. Utseendet vittnade tydligt om, att han var svensk. Sådana turister skulle helt enkelt utvisas med tillhjelp af kyrkstötens karbas, om så behöfdes. Ingen resande eger rätt att störa folkets gudstjenst, för att tillfredsställa sin nyfikenhet.
Efter predikan förekommo en lysning och fem tacksägelser. Efter hvarje tacksägelse lästes en lämplig psalmvers.
På läktaren voro stora trädgrenar anbragta att hänga hattarne på.
Liturgerna voro iklädda röda messhakar.
Mottot vid predikstolen är: ”Soli Deo Gloria.” I koret: "Tron, Hoppet och Kärleken.” Hvalfven äro vackra. Akustiken utmärkt. Orgeln är präktig och man fick höra ett särdeles vackert utgångsstycke spelas.
I en tafla läser man Oscar II:s tal den 13 augusti 1875.
Utanpå på taket ser man en stor bild af S:t Petrus med nycklarna.
Hvilken syn, då folkskaran kom ut på kyrkbacken. Glada, lyckliga och frimodiga syntes de alla vara. Heder åt Leksandsboarna, som så flitigt besöka gudstjensten i sin stora, vackra kyrka på fädernas vis.
Efter gudstjensten träffade vi doktor Peterson, som helsade på oss mycket vänligt. Derefter promenerade vi en stund på kyrkogården. Jag ville besöka Liss Olof Larssons graf och frågade en dalmas om vägen. Han gick vänligt med, men visste sjelf ej riktigt hvar denna graf var belägen. "Vi ska” fråga mor der.” Ja, det gjorde vi, "Vet väl det, den är här,” Jag tyckte att den
Källa: Project Runeberg ·
