Åter i Sverige

förste var en lång man med slokhatt. (De hade alla slokhattar.) Han sade:

"Herr Beecher, detta är Virginias vice guvernör. Vi ha kom- mit för att tacka eder för ert utmärkta tal. Detta är medlem- men af så och så, och detta är domare Harris” o. s. v., föreställan- de ett tjogtal eller mer af Virginias mest framstående män.

Herr Beecher, ni måste stanna och tala för oss i morgon qväll. Våra qvinnor måste höra eder” etc.

Herr Beecher var vid bästa lynne. Han tog dem i hand och talade till dem på det hjertligaste. Han sade sig endast vara ett vapen som Pond förde omkring i landet och afsköt hvar han beha- gade. ; ;

Jag försäkrade dem, att herr Beecher väntades till Washington nästa qväll, och att tiden och platserna för föreläsningsturnéen re- dan blifvit bestämda. De erbjödo $500 om han ville stanna. Följande morgon kl. 7 voro många nere vid stationen att bjuda farväl. Alla morgontidningarne innehöllo långa utdrag ur före- draget samt de mest gynsamma omdömen.

Herr Beecher har sedan dess talat tvenne gånger i Rich- mond, till stadens bästa invånare. Jag anser denna föreläsning den bästa, jag någonsin hört herr Beecher hålla.

Den 26 mars 1878 voro vi i Topeka, Kansas. Vi hade före- tagit en resa på tre veckor vesterut och bodde på Teft Hotel. Vi träffade ganska många, (ty i denna blodsköpta stad hade jag till- träffade gnska många, (ty i denna blodsköpta stad hade jag till- bragt min lefnads mest händelserika period). Bland mina vän- ner voro följande, herr McMeakin, hotellvärden, med sitt långa, yfviga skägg, Tom Anderson, major Adams, Chester Thomas, George Peck, guv. Tom Osborne, Benjamin Simpson, Rossington och flera. Herr McMeakin afbröt samtalet, sägande att en ål- drig neger borta vid skrifbordet önskade tala vid herr Beecher och icke var nöjd med förklaringen att den senare hvilade sig och ej önskade något besök på morgonen.

Det var en mycket gammal man, klädd i en rock med långa skört och en cylinderhatt, efter utseendet lika gammal som han sjelf. Han var en utmärkt typ för Uncle Ephraim. Jag lemnade sällskapet och tilltalade honom:

"Herr Beecher hvilar sig. Vi kunna ej störa honom förrän han stiger upp och ringer klockan.”