Sida 21
DET ANDRA UPPRORET. 21
som lyckliga medtäflare vunnit. Med den gamla blomstringen var det för alltid förbi, och knappt en skugga af öns forna välstånd återstod. Onda tungor påstå, att upproret understödts af socker- och tobaksproducenter på Amerikas fastland, i den välvilliga afsikten att genom dess förlängande låta Kubas plantager ligga nere och utestänga dem ur världsmarknaden. Vi veta ej med visshet, huru härmed månde sig förhålla, men anföra ryktet såsom ett bevis på, hvad man i vår tid kan tro storkapitalismen vara i stånd till. Säkert är, att det ekonomiska förfall, som följde efter upproret, brakte en mängd plantageägare till ruin och deras egendomar i händerna på rika amerikanska spekulanter.
Nog af, de ekonomiska svårigheterna växte med hvarje år, och moderlandet gjorde intet för att afhjälpa dem, men lade alltjämt dryga pålagor och skatter på den ännu i sitt förfall rika ön. Med tiden växte missnöjet till förtviflan, och när intet annat hjälpte, grep Kubas folk på nytt till förtviflans själfhjälp.
6. Det andra upproret.
Till hvilket förfall Kuba omsider hunnit genom den spanska vanstyrelsen, bevisas bäst af det faktum, att medan öns årliga inkomster för några år sedan beräknades till något öfver 90 millioner kronor, och utgifterna till inemot 100 millioner, hade öns statsskuld sprungit upp till nära 700 millioner kronor. Till jämförelse må erinras om, att svenska statens inkomster och utgifter hvardera för närvarande uppgå till vid pass 120 millioner, och dess skulder till omkring 300 millioner kronor.
Det nya upproret, som utbröt i januari 1895, har tagit alldeles samma förlopp som det gamla. Nu som då äro insurgenterna rådande i östra Kuba med Santiago, men spanjorerna i västra Kuba med Havanna. Nu som då föres striden med ett långt utdraget guerillakrig, från hvilket inga märkligare tilldragelser äro att anteckna, men
