Sida 3
1. Kubas land och folk.
Under loppet af 30 år har det härliga Kuba gång efter annan försökt med våld slita sig löst från det spanska moderlandet. Den frihetskamp, som den af naturen så rikt utrustade ön nu sedan mer än 3 år utkämpar, har omsider ledt till ett krig mellan Spanien och Nordamerikas Förenta stater, hvars värkningar kännas öfver hela världen. Mer än någonsin förr har därför det allmänna inträsset fäst sig vid den sköna ö, som blifvit kallad Antillernas pärla, och vid dess förhållande till det spanska välde, från hvilket den så länge fåfängt sökt befria sig. En kort skildring af Kuba och de förhållanden, som framkallat den nuvarande ställningen, torde därför icke sakna sitt inträsse.
Till en längd af öfver 100 mil i öster och väster och med en växlande bredd, som dock sällan mycket öfverstiger 10 mil, sträcker sig Kubas långsträckta ö utanför Mexikanska vikens inlopp såsom en begynnelse till Västindiens mäktiga öbrygga, som ännu i sina spillror bildar en förbindelselänk mellan Nya Världens båda halfvor. Vid ett flyktigt ögonkast ter sig ön på kartan icke olik vårt svenska Öland, men blott med en 10 gånger större utsträckning i längd och bredd. Ytinnehållet måste följaktligen blifva vid pass hundra gånger större, eller med kringliggande öar 1,188 svenska kvadratnymil. Kuba upptager sålunda ensamt i det närmaste hälften af de västindiska öarnas ytvidd. Som en mäktig vågbrytare skiljer det Atlantiska hafvet i norr från det Karaibiska hafvet i söder och Mexikanska viken i väster. Med Karaibiska hafvet står Mexikanska viken i förbindelse genom den breda hafsarm väster om Kuba, som efter den midt emot
