Sida 23
- RN 2 3 i
NATIONALFÖRSAMLINGENS FORTSATTA ARBETE, MIRABEAU. 23
historieskrifvare förklarade denna folkets seger vara histo- riens "härligaste dag alltifrån det romerska rikets fall”. En då sextonårig dansk berättar, att hans fader en dag kallade till sig sina söner och lyckönskade dem att få upp- lefva de ljusa och lyckliga dagar, som världen nu ginge till mötes, sedan ofrihetens och förtryckets borg fallit. Och den unge mannen fortsätter: "Det var icke endast i Frank- rike som en revolution började, det var i hela Europa. Revolutionen sköt rötter i tusendens sinnen. Dessa första ögonblick af entusiasm hade i sig något rent och heligt, som aldrig skall glömmas. Ett omätligt hopp bemäktigade sig min själ"
Och efter denna underrättelse om förtryckets fall kom från Frankrike det ena budskapet efter det andra, om huru de gamla missförhållandena utplånades, huru frihetens stora grundsanningar fastslogos och förklarades gälla för alla folk.
4. Nationalförsamlingens fortsatta arbete. Mirabeau.
Planen var röjd, grunden var lagd, det gälde nu att bygga. De allmänna principerna voro gifna, det gälde att genomföra dem i detaljerna. Konungen hade ej kunnat förekomma revolutionen. Han hade kanske ännu kunnat rädda kungligheten och sig själf, om han velat medgifva nödvändigheten af det som skett och deltaga i den nya samfundsbyggnadens uppförande. Men han förmådde det ej. Svag som han var, råkade han alltmera under led- ning af dem som förhållandena stält vid hans sida och som voro starkare i viljan, beslutsammare än han. Hofvets vänner bådo honom betänka, hur liten vinst man hittills haft af de eftergifter man gjort. Drottningen, den djärfva och dristiga Marie Antoinette af Österrike, vann ett allt större inflytande öfver konungen. Ett inflytande som blef ödesdigrast därigenom, att det än ytterligare minskade för-
