Sida 47
REVOLUTIONEN OCH EUROPA. REVOLUTIONENS BETYDELSE. 47
i konventet, när de sågo Robespierres mening att under- trycka alla, som kunde vilja störa hans ensamma storhet, då slöto de sig tillsammans och beredde honom det öde, han förut lyckats bereda så många af sina motståndare. Den 28 juli 1794 visade bödeln för en jublande folkhop Robespierres afhuggna hufvud. Förtrollningen var bruten. Hela dagen och den följande natten firades som en stor glädjefest. Underrättelsen om hans död spred glädje och tillfredsställelse ut öfver landet hvart den bann. Signalen var gifven till skräckens slut.
7. Revolutionen och Europa. Revolutionens betydelse.
Den revolutionära rörelsen hade lupit kedjan ut. En naturlig och i det hela nödvändig reaktion började. Efter Robespierres död kommo alla dessa medborgare, som under skräckens" tid sökt sin räddning i att hålla sig undan, «de kommo nu fram från sina gömställen, sågo hur tal- rika de voro och började tala och beklaga sig". Och ' man hade mycket att beklaga sig öfver. För att trygga friheten hade man underkastat sig ett nytt slag af för- tryck, så till vida värre än det gamla, som den oordnade, tygellösa despotismen är svårare att bära än den, som åtminstone stannat i vissa former och regler. Osäkerheten var kännetecknet på det samfundstillstånd, till hvilket man kommit. Osäkerhet till person och till egendom. «Men ordning är oundgänglig för människan, vore den ock endast grundad på styrkans evangelium, med spira i form af en hammare." Så började återtåget för att åter- vinna den förlorade ordningen. De sansade republika- nerna fingo öfverhand i konventet; jakobinklubben upp- löstes och revolutionstribunalet afskaffades. Anarkien kuf- vades i Paris och annorstädes. En ny författning antogs (1795), som införde en representation af två kamrar och organiserade en ordnad styrelse af fem "direktorer' jämte en ansvarig ministär.
