Den stora franska revolutionen

mm

[DE BE RNE SEGE. OSRE SERNR ANDE OR d RATOS ASEAS VY PR JE + Ana

SR en

sö ET

24 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.

troendet till konungen hos folket. Österrike var Frank- rikes gamla nationalfiende; mellan dessa länders befolk- ning rådde ett oförsonligt hat, sådant som en gång skilt Sverge och Ryssland åt. Och det var i Frankrike en allmän tro att drottningen, "österrikiskan", ifrigt önskade det lands ofärd, som politiska skäl tvungit henne att adoptera som sitt andra hem.

Så blef då mnationalförsamlingen öfverlemnad åt sig själf. Men trots alla de stora förmågor hon inneslöt var hon ej synnerligen ägnad att väl fylla de stora uppgifter som förelågo. "Om det finnes en svår uppgift i världen,” säger en fransk författare, "så är det skapandet af en kon- stitution."" Uppgiften blir dubbelt svår, när det gäller att skapa af intet, och i Frankrike fanns ingenting som kunde läggas till grund för ett författningsarbete. "En konsti- tuerande församling," tillägger samme skriftställare är fram- för allt i behof af lugn och frihet från yttre inflytelser, ordning och skick i sina egna förhandlingar och i allt fall kallblodighet, sundt omdöme, praktisk blick, erfarne och erkände ledare." Det kan ej vara stor sannolikhet för att man skall finna dessa egenskaper, som förutsätta stor parlamentarisk erfarenhet, hos en församling, som inte på 175 år haft någon föregångare och som representerade ett folk som aldrig ägt själfstyrelse.

Låtom oss för öfrigt göra ett hastigt besök hos för- samlingen själf i hennes öfverläggningssal i Versailles. Det första som slår oss är den ofantliga storleken hos denna sal, som rymmer 2000 människor. Representanterna äro själfva nära 1200. Resten af utrymmet fylles till sista platsen af åhörare. Redan dessa yttre förhållanden med- föra vissa egendomligheter i förhandlingarna. Diskussionen kan inte föras i den lugna, naturliga ton, som svåra och bekymmersamma öfverläggningar fordra. Här fordras lun- gornas hela kraft för att göra sig hörd. Man talar inför en stor folkmassa, och endast den vältalighet som lägger an på de stora effekterna har någon utsikt att beaktas. Och ännu en sak. Fransmännen äro kända för att vara lifligare än andra människor. Ännu i dag efter ett år- hundrades parlamentariska öfning erbjuda de franska kam- rarna, som inte ha hälften så många medlemmar som national- församlingen, ett så stormigt skådespel, att det är föremål för främmandes förvåning att här något sansat beslut kan