De stora uppfinningarna

Framför hålet inuti lådan sitter, alldeles som på telefonen, ett tunt bleck, som midt på sin främre yta har ett litet stift och strax framför stiftet en i tappar vridbar gängad vals, öfverdragen med ett stanniolblad och så inrättad, att han vid kringvriäningen framskjutes på längden. Talar man nu i tratten, kommer blecket i svängningar, stiftet intryckes vexel-vis grundare eller djupare i det medelst en vef förbiförda mjuka stanniolbladet, der det vid hvarje svängning bildar en större eller mindre punkt.

Yill man nu låta fonografen med den talandes egen röst upprepa de ord, han så att säga tecknat sig till minnes på sitt stanniolblad, behöfver man blott vrida valsen tillbaka, så att han bar alldeles samma ställning, som när han började sin skrift. Blecket med stiftet föres så nära valsen, att det senare trycker litet mot stanniolbladet. Sättes nu valsen i gång igen, så hoppar stiftet in i alla de förut bildade punkterna och sätter äervid blecket i alldeles samma svängningar, som det beskref vid talets utsägande framför tratten, det vill säga, talet upprepas ord för ord af fonografen, som härvid bättre och meå mindre biljud än telefonen återger röstens klang ocli egendomlighet. Det låter tänka sig, att, om man blott lyckades utfinna en sådan mjuk massa, som med tiden icke undergår den minsta förändring, man på detta naturliga sätt skulle kunna frambesvärja en röst, som sedan århundraden förstummats. Någon praktisk användning har fonografen ännu ej fått.

Det samma är äfven fallet med Bells fotofon. Han är, som vi sett, en telefon, der ljusstrålen intager trådledningens ställe, och hvilar på den hos elementet selen upptäckta egenskapen att genofn ljusets inverkan bli mer ledande för den elektriska strömmen. Här af begagnade sig Bell för att genom selenens utsättande ömsom för mörker och ömsom för ljus i hastig vexling frambringa en lika hastig vexling i styrkan hos en elektrisk ström och medelst en telefon göra dessa ström-vexlingar hörbara. Den apparat, Bell för detta ändamål sammansatt, hade följande inrättning.

Rå afsändningsstationen befinner sig en liten spegel af tunt och böjligt glas, som återkastar ett framifrån och uppifrån kommande, genom en lins samladt knippe af ljusstrålar. Dessa strålar kunna antingen vara kraftiga solstrålar eller komma från någon annan ljuskälla, såsom ett elektriskt ljus, en brin-