Sida 73
sikupplagorna och åstadkommer dem till billigaste priset. Endast träsnittet och boktrycket ha ständigt rört sig i bästa endrägt bredvid hvarandra. De ha också följts åt i nöd och lust, genomlefvat förnedringens tider tillsammans och tillsammans äfven upprest sig till sin nu varande höjd af utbildning.
Det var 1840. Man firade i hela Tyskland fyrahundraårsminnet af boktryckarkonstens uppfinning. Staden Mainz var i tre dagar klädd i högtidsdrägt till sin störste medborgares ära. Hans bild stod ännu beslöjad; men på sjelfva festdagen föll täckelset, som höljde Thorvaldsens mästerverk, och under ögonen på denne Gutenberg i brons började den del af festtåget, som utgjordes af hans lärjungar, på nutidens fullkomnade press sitt flitiga arbete. Då var det, som om ett saligt leende gått öfver den gamle mästarens drag. Han såg sitt verk i den skönaste fulländning, och hans lifs arbete firade sin härligaste seger.
5.
Krutet.
Krutets historiska betydelse. — Den grekiska elden, — Krutets uppfinning. — Kruttillverkningen. — Dynamiten.
Det var under näfrättens gyllene tid i Tyskland i början af fjortonhundratalet. Samhällsordningen, ännu aldrig rätt stark, var nära sin upplösning. Trotsande landsherrarne från sina starka borgar, låg adeln i ständiga fejder med hvarandra samt plundrade och misshandlade på allt vis borgarne och bönderna. Städerna ingingo förbund med hvarandra mot för-tryckarne, det samma gjorde äfven landsbygderna, och så uppstod ett allas krig mot alla, som i otrolig grad härjade och utsög landet.
En af de svårast hemsökta delarna af Tyskland var Mark-Brandenburg, nu hufvudprovinsen i en af verldens mest ordnade stater. Här förde adeln, framför allt bröderna Dietrich och Hans von Quitzow, från sina borgar ett verkligt skräckregemente. Kejsaren hade 1411 gifvit Brandenburg i förläning åt borggrefven af Niirnberg, Friedrich af huset Hohenzollern. Då denne nu infann sig der för att låta hylla sig af adel och städer, vägrade de öfvermodiga herrarne, i trotsigt förlitande på sina starka fästen, aflägga eden. De hånade Friedrich,
