Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 6 (av 7) Råämnenas mekaniska bearbetning. Register

Originalsida 33
Originalsida 33
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 33

Maskinbygnadskonsten och hennes hjelpmedel

HYFVELMASKINEN.

33

cylindrar. Den väsentligaste delen utgör en med borrhufvud försedd horisontal eller vertikal axel. I fig. 27 är A cylindern, som skall borras; han är fäst vid plattformen B så, att hans axel sammanfaller med borraxeln D, utmed hvilken medelst en särskild mekanism det skifFormiga borrhufvudet C glider, så att de härvid fästa stålen småningom arbeta af hela cylinderns inre yta. Borraxeln sättes i rörelse nedifrån genom en skruf V utan ända, som griper i ett på axeln sittande kugghjul JR och sjelf sättes i rörelse genom en remskifva. Förskjutningen af borrhufvudet C utmed axeln D sker medelst två hängstag l V, hvilka upptill äro fästa vid en travers, vid hvilken åter sitter en kuggstång, som man genom en hjulutvexling kan gifva en upp- och nedgående rörelse. Såsom den tredje af de förnämsta verktygsmaskinerna anföra vi

Fig. 28. Hyfvelmaskin, sedd framifrån.

Hyfvelmaskinen. Denna maskin är af senare ursprung än de båda föregående. Upphofvet till hyfvelmaskinen gaf tanken att ersätta filararbetet med maskinarbete, en tanke, som tillskrifves Georg von Reichenbach (född i Derlach 1772, död i Munchen 1826), en af alla tiders snillrikaste mekaniker. Den af Reichenbach (under åren 1804 — 1818) konstruerade maskinen arbetade dock ej med tillhjelp af fil, utan med ett vida enklare verktyg, nämligen mejseln, och var således i sjelfva verket en hyfvelmaskin. Först senare här man för vissa särskilda ändamål konstruerat verkliga filmaskiner.

De nu mera begagnade hyfvelmaskinerna arbeta medelst ett smalt, ofta spetsigt stål eller mejsel, som utefter räta parallela linier bortskär spån från arbetsstycket. Denna operation är alldeles enahanda med den motsvarande vid filmaskinerna, hvarför det är svårt att uppdraga en bestämd skilnad mellan de båda maskinerna; hufvudsakliga olikheten består i det använda verktyget (fil eller mejsel). I allmänhet utmärka sig hyfvelmaskinerna genom mejselsnittens stora längd, som stundom kan uppgå till öfver 30 fot, äfvensom derigenom, att med högst få undantag den nödvändiga tvärförskjutningen företages vid mejseln och arbetsstycket utför rörelsen i längdriktningen. På mindre hyfvelmaskiner, de så kallade shapingmaskinerna, med hvilka endast korta snitt göras, låter man mejseln göra den fram- och återgående rörelsen, på samma gång man gifver honom den nödiga tvärförskjutningen; stundom ger man dock arbetsstycket denna senare rörelse.

Uppfinningarnas bok. VI. 3

Källa: Internet Archive · ·