Sida 78
Eldvapnen, de blanka vapnen och stålverktygen
78 ELDVAPNEN, DE BLANKA VAPNEN OCH STALVERKTYGEN.
transportören. Till slut flyttas denna från höger till venster, tio patroner falla a nyo ned ur magasinet, och de nu beskrifna rörelserna begynna åter. Vapnets skötsel under eldgifning består således endast i häfarmens förande fram och åter, om man undantager riktning ra. m., som bör verkställas före skjutningens början. Skola flera skott lossas, än magasinet innehåller patroner, tillkommer ock utbyte af magasin.
Magasinet består af tio sins emellan förenade rännor, hvardera rymmande 25 patroner. Enligt en senare förbättring, hvarigenom elden kan utan uppehåll fortsättas äfven under ombyte af magasin, rymma dessa blott 100 patroner. Med denna senare konstruktion af magasinen uppnås utan svårighet en eldhastighet af 600 skott i minuten.
Pjesen ligger i en lavett, till formen snarlik kanonlavetten och försedd med ett säte g (som dock å ritningen är nedfäldt), hvarå den man, som betjenar kulsprutan, har en beqväm plats under eldgifning. En stålplåt, afsedd att skydda, det å pjesen stående magasinet, är anbragt på de senast tillverkade exemplaren; denna plåt bidrager äfven att skydda den betjenande.
Höjd- och sidoriktning gifves lätt medelst skrufvar h och i; derjemte finnes en spridningsapparat &, som står i förbindelse med den nämda häfarmen och är så beskaffad, att han meddelar pjesen en vridning åt sidan, medan de tio skotten affyras, hvarigenom hvart och ett af dem får en från de öfriga något afvikande riktning. Denna apparat kan med lätthet inställas så väl för större och mindre som för ingen spridningsvinkel; i senare fallet förblir pjesen under skottlossningen orörlig.
Handeldvapnen.
Samtidigt med krutet träda oss kanonerna och knappast senare än dessa äfven handeldvapnen till mötes. Lika småningom och lika naturligt, som de förra ersatte de stora kastvapnen (ballisterna, katapulterna och andra dylika, efter romerska mönster bygda kastmaskiner), ersatte äfven de senare de små (slunga, båge och armborst).
Nyare forskare ha med rätta fäst uppmärksamheten på, att de gamla kastvapnens kraft och betydelse ej stod så långt under de första eldvapnens, som man vanligen är benägen att antaga. Redan i det ll:e och ännu mer i det 12:e århundradet' erhöll (det ofta med en handvef spända) armborstet en betydlig skjutkraft och dess kastkropp en väl genomtänkt bygnad, som i synnerhet var egnad att öfvervinna luftens motstånd eller genombryta fasta kroppar. Vi se på dessa pilar, som hade sin största tyngd framtill, jernspetsar af ollon formig eller parabolisk gestalt, tjocka ekskaft och spiralformigt anbragt fjäder af tunna bokskifvor. Tre olika handtverk, pilskäftarens, pilsmedens och pilstickarens, syselsatte sig med den konstmässiga tillverkningen af dylika kastvapen. För att på korta af stånd genombryta jernplåtar gaf man
På sidan nämns
Källa: Internet Archive · ·











































































































































































































































































































































































