Sida 94
III. Fixstjernhimmelen
eldflammor, som på solen slungas upp och ned, icke det ringaste hvarken förändra dess ljusstyrka eller skenbara storlek, ändock solen är endast 13,800,000 mil aflägsen. Hvad skola vi då tänka om uppror derute i rymdernas fjerran, som äro i stånd att uppjaga en stjernas glans derhän, att hon ifrån teleskopisk eller helt och hållet osynlig flammar opp till ett väldigt bloss, och det trots ett afstånd, som ljusstrålen behöfver 100-, ja 1,000-tals år för att genomlöpa? I sanning, det är svårt att säga, hvilket som är ofattligare, väldigheten af en sådan omstörtning, eller att, då underrättelsen derom hinner vår jord, den förtäljer endast om händelser, timade under flydda sekler. Isolerade på vår lilla atom i oändlighetens haf och dömda att för alltid vara bundna af tidens och rummets inskränkningar, skola vi aldrig annat än endels kunna förklara dessa skapelsedramats gigantiska scener, som jemt omgifva oss under vår skenbart så stillsamma vandring genom rymden.
Såsom nyss nämdes är stjernhimmelens oföränderlighet en illusion utan sanning; den, om någon ting, är ett »perpetuum mobile». Benämningen fixstjerna är derföre tydligen allt utom egentlig; den är ett okunnighetens minnesmärke, det är allt. Fixa, d. v. s. fasta, äro inga stjernor, och det är rätt väl, att så ej förhåller sig, ty då ginge det dem illa. Rörelsen är all tillvaros yttersta princip, och dessförutan vore någon danelse icke möjlig. Detta gäller äfven om rymdens myriader af verldar. Upphäfdes denna princip, sammanfölle hela skapelsen i ett evigt kaos.
Föreställom oss, för att fatta detta, att jorden en vacker dag folie på den tanken att »icke gå längre», hvad skulle då hända henne? Högst beklagliga saker. Dess vattensamlingar skulle råka i en svallning, som skulle utrota hvarje lifsgnista, det vore det första. Men ännu värre! Rörelse öfvergår som bekant i värme, och då jordens såväl rotations- som revolutionära rörelse i sådant fall måste öfvergå i värme, skulle den sålunda uppkomna värmemängden i en handvändning förvandla hela jorden till en sjudande massa i flytande — eller gasform. Men ej nog dermed. Uteblefve än dessa följder — t. ex. genom något underverk, ty i annat fall vore de lika gifna som att 2 x 2 = 4 — skulle jorden
Källa: Project Runeberg ·