Sida 133
IV. Lifvet i verldsrymden
moln, vindar o. s. v. på alla (närmare kända) planeter. Men då hon under så och så beskaffade klimatiska och fysiska förhållanden framkallat lif på jorden, måste hon gjort detsamma äfven på andra planeter med sådana klimatiska och fysiska förhållanden. Förnekandet häraf vore detsamma som att påstå, det samma orsak eller hvarandra lika sådana skulle under enahanda yttre förhållanden kunna hafva så diametralt motsatta verkningar som lif och total frånvaro af sådant.
Från ett visst läger, sorgligt ryktbart genom sina astronomiska åsigter i alla tider, har jordens uteslutande privilegium på att vara bebodd alltid tagits i strängt försvar, och det på grunder så egendomliga, att vi ej kunna neka oss nöjet att anföra åtminstone några, som användts t. ex. af prof. Kurts i hans arbete Bibel och Astronomi*)
Kurts antager visserligen, att rymdens verldar äro bebodda, solarna t. ex. af englarnas härskaror, men hvad vårt systems öfriga planeter angår, äro de säkert obebodda: l:o »emedan der ej kunna lefva sådana varelser som på jorden och 2:o emedan det vore oförenligt med läran om menniskoslägtets härstammande från ett stampar» (pag. 290). Sedan han likaledes förkastat tanken på att planeterna möjligen kunde vara bebodda af några »lägre englar än de som bebo ostralverldarna», synes det honom vara odisputabelt, att endast vår jord för närvarande bär något lif på sin yta. Så var dock icke meningen från början, men de stackars planeterna ha genomleft ett stormigt lif, mån tro. Först beboddes, så har Kurts blifvit underrättad, jorden af talrika englaskaror och var då en ypperlig verld; men vid djefvulens och hans englars affall, vände sig Guds vrede äfven emot deras bostad, och jorden förvandlades då till ett kaos, fullt af förskräckelse; »äfven de öfriga planeterna hafva mer än sannolikt haft stora känningar af denna katastrof». Det var en total förstörelseprocess, hvarur jorden åter framgick först genom de 6 dagarnes skapelse.
Allt var åter probabelt (d. v. s. jorden) och ett nytt
*) J. H. Kurtz, Bibel och Astronomi, öfv. af P. G. Ahnfelt. Stockholm 1855.
Källa: Project Runeberg ·