En färd genom verldsrymden

slägte sattes nu i besittning af hennes lustgård. Men oaktadt de fallne rebellerna körts upp i »de sublunariska regionerna», der de enligt Kurts ännu i dag husera, hade de fortfarande spekulationer på sina »förlorade hemman»; de slogo sig för den skull ut för Adams lilla fru, och det kunde naturligtvis icke sluta väl. Menniskan föll som vi veta, och jorden blef åter igen degraderad, blef förbannad. »Törne och tistel, det dödande giftämnet inom djur- och växtriket, öde och tomma platser, förhärjande stormar och atmosferens pestilentiala miasmer o. s. v.» (pag. 170) äro ideligen följder af Evas missgrepp. Men ej nog dermed! Från sin vagga, jorden, skulle menniskan, i händelse hon utvecklats i öfverensstämmelse med sin ursprungliga uppgift, troligen emigrerat till de andra planeterna och lagt äfven dem under sin spira. Som emellertid ej så skedde, »blefvo dessa naboverldars bestämmelse och förut betänkta fulländning, liksom så mycket äfven på jorden, suspenderade». Dock bör man ej derföre förtvifla. Huru länge än de stackars planeterna nödgas som vandrande lik tåga genom rymden, skall äfven för dem en gång uppgå en bättre dag. Omsider skola jordens barn, så menar vår sagesman, varda absolut fria från sin närvarande ofullkomlighet, och då, då skola »den vänlige Mars, den klart glänsande Venus, den stormuppfylde Jupiter o. s. v.» bli tagna i besittning af Adams stam. Till dess få de lof finna sig i sitt öde. Kurts slutar sina spekulationer med att omnämna hurusom Stier*) i samband med förklaringen af Jud. ep. v. 13 antager, att »såväl kometerna som stjerngrusen och asteroiderna äro produkter af den genom englarnas fall i ett öfre område åstadkomna förstörelse».

Oaktadt Öfversättarens försäkran, att »Kurts genom sitt arbete ofelbart kommer att åt sitt namn häfda ett pairie i vetenskapens öfverhus», kunna vi omöjligen vid läsningen af »den lärde och anderike» teologens opus (till hvilket läsaren benäget hänvisas) låta bli att tänka på Kosmas något egendomliga metod, att med ledning af formen hos skådebrödsbordet i tabernaklet bestämma jordens yttre form,

*) Förträffligt namn för en sådan filosof.