Tillbaka Read Runeberg

En färd genom verldsrymden

Originalsida 153
Originalsida 153
Originalsida 152
Originalsida 153
152–153

Sida 153

V. Astronomiens historia

Kulturens vagga ej mindre än »de vises sten» är ännu dold för forskarens blickar. Tror han sig på Egyptens jord trampa de första menniskornas fädernesland, så jäfvar kinesen denna tro och påvisar inom sina egna landamären en kultur, som synes kunna göra den egyptiska åldersföreträdet stridigt. Genom Kinas otillgänglighet för främlingar, har dess historia ända till nyaste tid varit helt och hållet en gåta för europeen, och det är först genom en Plaths, en Gaubils, en Blots m. fl:s. forskningar, som täckelset fallit och en odling framstått, hvars ålder och kolossala dimensioner väcka häpnad och förundran. Här möta oss de äldsta pålitliga arbeten, som offrats i astronomiens tjenst. Kineserna förmodas hafva bestämt årets längd till 365 1/4 dag, hafva förutsagt förmörkelser, kometers apparitioner o. s. v., och det redan så tidigt som 2,296 f. Kr. Redan för 3,000 år sedan observerade kejsar Tschu-Kong ekliptikans lutning mot eqvatorn och bestämde lutningen till 23° 52', en siffra, som i anseende till denna lutnings föränderlighet är förunderligt exakt. Sedan omkring 2,500 år synes den kinesiska odlingen likväl hafva stått nästan stilla, och astronomien har troligen vid sagda tid ägt ungefär samma fulländning som i dag, kanske till och med afräknadt en del befängda bruk, hvarmed den, enligt Biot och Gaubil, för närvarande är sammanväxt; ty vetenskaper såväl som religioner, hvilka ej gå framåt, gå i sjelfva verket till baka, emedan vidskepliga föreställningar och fördomar då alltid efter hand intaga den nyktra sanningens plats.

Bland Hindostans gamla inbyggare idkades astronomiska studier säkerligen i mycket aflägsna tider, hvarom vi dock ännu äga högst knapphändiga underrättelser. Ur deras anteckningar om Jupiters och Saturnus' rörelser tror sig emellertid Laplace kunna med säkerhet förlägga deras observationer af besagde planeter till 3,012 f. Kr., och hans argument är, såsom stödt på teorien om dessa kroppars under årtusenden försiggående störingar, visserligen af mycket bindande natur*).

*) I samklang härmed står äfven ett annat beaktansvärdt faktum, af matematisk natur, det nemligen, att de funnit talet n = 3.1416 ..., hvilket är så mycket mera förunderligt som i Occidenten det verkliga värdet, n = 3.1415 ... först i nyare tid funnits.

Källa: Project Runeberg ·