En färd genom verldsrymden

tempel och i Ekbatana skall hafva sett tvenne högst märkvärdiga globularsystem, föreställande, det ena planetsystemet och det andra (i Ekbatana) derjemte äfven den öfriga stjernhimmelen. Anaxagoras (f 427 f. Kr.) förfäktade läran om en oförgänglig urmateria (eter) som all tings ursprung genom en i den samma uppkommen hvirfvelrörelse; ansåg jorden vara klotformig och röra sig i rymden, fixstjernorna, dit han räknade solen, för oerhörda eldsferer af samma beståndsdelar som jorden o. s. v., samt slutligen »att månen, i fall hans svängningskraft upphörde, skulle falla, till jorden liksom stenen i slungan». Nämnas bör, att då, Anaxagoras förklarade sig tro solen vara större än Pelleponesos, blefvo okunniga och fanatiska försvarare af »det gamla» så uppbragta, att filosofen var nära att med lifvet få plikta för sin nya lära.

Aristoteles från Stageira (f 322 f. Kr.) antog i likhet med Empedokles eld, luft, jord och vatten såsom den sinliga verldens grundbeståndsdelar. Ett femte element (quinta essentia) omtalar han som det fullkomligaste, men deraf ha jordens barn tyvärr ingen fröjd, ty det äger, märkvärdigt nog, fullkomlighetens egenskaper just i kraft af sin fjerrbelägenhet från jorden. Aristoteles' lära (han var dock ej dess egentlige upphofsman) om »de sju sfererna*)> ytterligare förbättrad af Ptolemaios (f 150), har fortleft ända till vår tid och på mångfaldiga sätt omstöpts i hvarjehanda uppbyggliga läror om den »sjunde himmelens öfvervinneliga rolighet». Sin besynnerliga kosmologi har han nedlagt i sitt bekanta arbete De coelo, som under hela medeltiden var en aldrig sinande källa, när man gent emot »kättare» och »nyhetsmakare» behöfde andraga något riktigt drastiskt.

*) Planeterna (sol och måne inberäknade) tänktes fästade på svängande kristallsferer med jorden till centrum. Desse sferer voro, från jorden räknadt: l:o månsferen, 2:o venussferen, 3:o merkuriussferen, 4:o solsferen, 5:o marssferen, 6:o jupiterssferen och 7:o saturnussferen. Der bortom vidtog primum mobile, det första rörliga. Ptolemaios (se ofvan) fullbordade detta Babels torn med ytterligare 4 våningar: 8:o firmamentum (fixstjernsferen), 9:o novum coelum, 10:o primum mobile(?) och ll:o coelum einpyreunu Nämnas bör, att dessa drömerier ännu så sent som 1868 af flere af Preussens prester med Knak i spetsen på fullt allvar försvarades och vid Spaniens förnämsta universitet, Salamanka, ända till början af innevarande århundrade förkunnades, under det Newtons upptäckt var förklarad i bann.