Sida 156
V. Astronomiens historia
Men om också Aristoteles genom sin ovetenskapliga verldsåsigt och olycksaliga auktoritet hämmat den senare vetenskapliga utvecklingen, har han dock gjort den induktivt-naturvetenskapliga forskningen oförgätliga tjenster. Han är den undersökande, genom observationer efter fakta sökande vetenskapens fader och skall derföre ännu länge förblifva »il maestro di color che sanno». Han lärde äfven i likhet med Pythagoras jordens runda form.
Med undantag af Metons och Kallippos' reglerande af tidräkningen, kan den grekiska astronomien dock först med Hipparkos sägas hafva erhållit en fullt vetenskaplig karakter, hvarföre han ock med skäl anses som den positiva astronomiens grundläggare. Hipparkos var född (sannolikt omkring 160 f. Kr.) i Nicea i Bethynien och vistades det mesta på ön Bhodos, sysselsatt med omfattande observationer och beräkningar, hvilka vittna om en öfverlägsen skarpsinnighet i förening med en sällsynt iakttagelseförmåga; han var den förste, som på vetenskaplig väg beräknade sol- och månförmörkelser, bestämde månens horisontalparallax till 58' 15" (den verkliga varierar mellan 57' och 61'), upptäckte och beräknade(?) dagjemningspunkternas förflyttning och skall till och med hafva känt solens framåtskridande rörelse i rymden, något, som dock torde kunna betviflas eller åtminstone reduceras till aning. Hipparkos anses vidare för den förste, som användt astronomiska tabeller, konstruerat himmelsglober och å dem riktigt angifvit stjernornas läge; dock berättas redan Anaximandros (f 547 f. Kr.) hafva gjort försök dertill.
Vid sidan af den store niceensaren intager den ypperlige observatören Aristarlcos från Samos (omkr. 260 f. Kr.) ett framstående rum; han räknade solen till fixstjernorna, hvilkas afstånd han ansåg så stora, att jordbanan derifrån skulle te sig endast som en punkt, något som ock faktiskt är fallet, försvarade jordens rörelse kring solen i en lutande bana och lärde vidare, att natt och dag förorsakas af jordens vridning kring sin axel. Eratosthenes (f 194 f. Kr.), bör ihågkommas som den förste, hvilken försökte att genom mätningar bestämma jordklotets storlek; äfven var han framstående geometer. Slutligen hafva Euklides (omkr. 300 f. Kr.) och Arkimedes från Syrakusa (mördad vid Syrakusas
Källa: Project Runeberg ·