Sida 157
V. Astronomiens historia
intagande af romarne 212 f. Kr.) genom »sina odödliga förtjenster om matematiken lagt den eviga grundsten, hvarpå all astronomisk forskning ytterst måste hvila för att ej som ett korthus ramla för kritikens första vindfläkt.
Dessa den grekiska odlingens heroer till ära må slutligen sägas, att sjelfve Kopernikus, enligt egen utsago, genom deras kosmologiska åsigter först ledts till det tvifvel på den geocentriska teoriens riktighet, som betecknar gryningen till den nya dag i astronomiens häfder, hvilken räknar sig till ära verldens största upptäckt af verldens störste naturforskare: Newtons upptäckt af gravitationen.
Den helleniska kulturen står utan like i verldshistorien. Omotståndligt som en vårflod bröt den fram, full af ljus och lif och sång, och då den i sin skönaste blomning vissnade och af Roms jernhand slogs i spillror, hade den för hela menskligheten gjort mer än någon annan nation på jorden. En sådan rikedom på öfverlägsna andar har verlden sedan aldrig sett, och ännu efter mer än tjugu sekler har forskningen lika litet kunnat lägga något väsentligt till Euklides' satser som Platons och Aristoteles' rent spekulativa läror. Romarne förete i vetenskapligt afseende alldeles motsatsen. När den verldsbeherskande staten 476 utandade i den moraliska förnedringens dypöl sin dödssuck, hade den med få undantag icke blott left uteslutande på den grekiska bildningens smulor, utan till och med nedbrutit och förtrampat dess skönaste verk. »Den store Pan var död», folkvandringarnas svallvåg fullbordade verldsväldets ruin, och medeltidens tusenåriga natt sänkte sig öfver menskligheten.
Den framträdande Kristendomens målsmän hade ej tid öfrig för vetenskapliga idrotter. Men ännu mer. De saknade ofta sjelfva den grad af bildning, som vidgar blicken och medgifver det höga och berättigade i hvarje andligt sträfvande. Vetenskapen var dem derföre likgiltig, ja onyttig och förhatlig. Kyrkofadren Tertullianus (f i Kartago 220) har mästerligt tecknat denna vetenskapsfiendtlighet i bland annat följande, vildt kraftiga paradoxer: »Efter Kristus göres oss ej vidare behof af någon vetenskap, och efter hans evangelium fordras ej mer några bevis. För öfrigt är okunnigheten en välsignelse, ty den afhåller oss
Källa: Project Runeberg ·