En färd genom verldsrymden

156

efter vistades han ömsom i Padua, Bologna och Rom (der han en tid var professor), ifrigt sysselsatt med sin älsklingsvetenskap. 1510 utnämdes han till kanik i Frauenburg och 33 år derefter, 1543, framlade han döende inför verlden sitt ryktbara verk: Be orbium coelestium revolutionibus, hvarmed en ny verldsteori, den heliocentriska, var introducerad i vetenskapen. Några dagar senare, den 24 maj 1543, fans det nya verldssystemet^ skapare ej mera bland de dödlige, och det var utan tvifvel en lycka för honom, att hans arbete ej utkom förr än samtidigt med hans död. Derigenom undgick han de förföljelser, som, ifall han left, säkert skulle drabbat honom. Nu var han oåtkomlig, hvarföre man måste inskränka sig till att högtidligen fördöma hans arbete och förklara läsningen deraf belagd med evig fördömelse. På vanligt sätt hopkokades nu af de ömkligaste spetsfundigheter en hel här teologiska bevis för den kopernikanska lärans orimlighet och ett jubelrop uppstämdes öfver kyrkans vunna seger. Huru hemfallen under fördomar hela medeltiden var, synes deraf, att till och med Luther kunde vara helt och hållet blind för den stora sanningen. På tal om upptäckten kallar han helt enkelt Kopernikus för en »nyhetsmakare», en »galning». Melankton hyste samma åsigt. På Kopernikus'' graf ville eller vågade man ej på länge sätta ett ord om hans odödliga förtjenster om astronomien, och först 1835, således nära trehundra år efter hans död, utströks ur Index fördömelsedomen öfver hans skrifter. »Men dekreterna från Rom skola ej kunna göra jorden orörlig, och alla menniskor tillsammans skola ej kunna förhindra henne att rulla eller undvika att följa rörelsen» (Pascal), och Kopernikus'' lära kunde ingalunda inpressas i inqvisitionsdomstolens handlingar, utan hade, den heliga censuren till trots, vid sitt första framträdande slagit djupa rötter i hvarje redligt tänkande sinne.

Den förste, som offentligt trädde i mästarens fotspår, var den ädle, hjeltemodige Giordano Bruno, tillika skarpsinnig tänkare och filosof. Med öfverlägsen skärpa och brinnande entusiasm försvarade han den kopernikanska uppfattningen af stjernhimmelen och verldarnas tallösa mängd. »Intet», så utbrister han i ett af sina arbeten, »intet är min-