Kumo

Kumo, 1. (F. Kokemäenjoki.) Elf i Satakunta, Åbo och Björneborgs län, Finland. Hufvudgrenen upprinner från Lipo källa på Suomenselkäs sluttning i nordligaste vrån af Satakunta på en höjd af 155 m. öfver hafvet och utbreder sig under sitt lopp mot s. i Ätsäri, Toivesi, Vaskivesi, Tarjannes, Ruovesi m. fl. sjöar samt vidare i Näsijärvi (höjd 94 m., areal 263 qvkm.), som genom Tammerfors faller 19 m. uti Pyhäjärvi (171 qvkm.), hvilken sjö utgör centrum i detta vattensystem. Redan nordligare upptages en mängd tillflöden, bland hvilka må nämnas Pihlajavesi vattenstråt, som från n. ö. infaller i Tarjannes, och Keuru stråt, som genom Mänttä och Filppula forsar uttömmes i Ruovesi-vattnet, från Keurunselkä m. fl. sjöar i n. ö. -- I Pyhäjärvi inflyter sedermera från s. en väldig vattenmassa, från flere håll omsider samlad i Sääksmäki af flere olika nämnda fjärdar bestående sjö (240 qvkm.), derifrån hon genom Lempois och Kuokkala m. fl. forsar bryter sig väg till centralsjön. Af sistnämnda grens många tillflöden förtjena i synnerhet att nämnas Langelmä 100 km. långa vattenstråt, hvars förnämsta bassänger äro Längelmävesi (297 qvkm.), Pälkänevesi, Roine och Mallasvesi, som genom Valkeakoski fors utfaller i Sääksmäki sjö; Hauho stråt (91 km.), som till Mallasvesi leder vattnet från en lång räcka af sjöar, börjande från Lummene och Vesijako, hvilka gjuta en del af sitt innehåll jämväl åt motsatt håll till Päijänne (Kymmene elf); samt Vanaja stråt (118 km.), som förbi staden Tavastehus leder till Sääksmäki sjö. Ur Pyhäjärvi strömmar vattenmassan genom Nokia ström till Kulovesi sjö, som genom Siuru fors mottager ett ansenligt vattenflöde från Kyrö sjöar samt utan märkbar gränsskilnad öfvergår i Rautavesi och sjöarna i Tyrvis och Hvittis. Nära Hvittis kyrka upptages från s. bifloden Loimijoki (134 km.), hvarefter elfven, som redan högre upp benämnts Kumo elf, gör en böjning mot n. v., vid Kietara-fallen genombryter Satakunta-åsen samt sedan, ännu stundom hejdad af forsar (Laimmais m. fl.), i oförändrad riktning fortsätter sitt lopp genom mycket bördiga trakter förbi staden Björneborg till Bottniska viken, dit hon utfaller med sex mynningsarmar, 16 km. nedanom staden. Elfvens längd är i hufvudsträckningen 375 km.; hennes vattenområde upptager 35,759 qvkm. K. är till storleken en af de ansenligaste, till sin ekonomiska betydenhet utan gensägelse den förnämsta af Finlands floder. Vid hennes vatten ligga 3 städer och 1 köping, och hon lemnar drifkraften till en stor mängd af landets största industriella inrättningar. -- I sitt mellersta lopp är K. segelbar på långa sträckor (Tammerfors--Ruovesi--Keuru, Tammerfors--Tavastehus), men icke så i det nedre, stridare loppet. Genom det uppgrundade utloppet kunna endast grundgående mindre farkoster flyta upp till staden Björneborg. -- 2. (F. Kokemäki) Socken af Loimijoki härad och Nedre Satakunta domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Befolkningen utgjorde 1881 6,348 pers., af hvilka 46 talade svenska, de öfriga finska. Imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Björneborgs öfre prosteri. -- K., beläget invid Kumo elf, är ett bördigt slättland, der odling och kultur tidigt slagit rot. Minnesmärken från förhistoriska tider äro forngrafvar, i hvilka vapen och redskap af jern och brons blifvit funna. Enligt traditionen skall i äldre tider i K. funnits en stad med namn Telje, som legat invid Kumo elf på Ylistaro bys mark, men som förlorade sin betydelse af stad, då Ulfsby fick stadsprivilegier, 1365. Att K. af gammalt var en betydande ort antydes äfven af den sägen, som förmäler, att den hel. Henrik, Finlands förste apostel, predikat i K. uti ett hus i Ylistaro by. I historiska handlingar omnämnes K. första gången år 1324. K. var en af birkkarlarnas handelsplatser, såsom framgår af namnen Birkkala, Birilä och Birknäs, som förekomma i denna trakt, och af att menigheten i Satakunta år 1374 vid möte i K. afgaf intyg om Åbo stifts gräns i norr. Under konung Albrekts tid ledo innevånarna i K. stor tunga för K. slotts underhåll, hvarför detta nedrefs enl. bref af år 1367. Derefter omtalas K. ofta i gamla dombref med anledning af tvister om rättighet till fiske i elfven. Det rum, der den hel. Henrik säges hafva predikat, och hvars åldriga lemningar blifvit bevarade, omgafs under 1850-talet med en stenbyggnad, hvilken invigdes vid den finska reformationens sekularfest d. 18 Juni 1857. Detta s. k. S:t Henriks monument är uppfördt af tegel. En inskrift på finska erinrar om dess betydelse. 1. O. I. 2. M. G. S.